Längtan efter att få kontrollera en hel process har fått tre arkitektkontor att starta varsitt möbelföretag. Annica Kvint pratar med dem om lokalt skogsbruk, husbyggandets spillvirke och tillfredsställelsen i att montera och packa.

Skogen. Den är Per Nadéns utgångspunkt numera. Både när han är verksam som arkitekt och när han ritar de möbler som hans bror Pontus tillverkar. Sedan några år tillbaka driver de tillsammans Nadén snickeri utanför Lerum och snart kommer de också att ha ett finger med i spelet i ett nystartat sågverk.

– En beställare äger skog vid Vänerns sydvästra strand. Där ska vi få välja ut lämpliga träd till möbeltillverkningen, säger han.

Under några år har bröderna Nadén prövat sig fram, ritat och byggt möbler för specifika husprojekt med en vag tanke om att så småningom tillverka i större skala.

Per säger sig gilla närheten till materialen i det här sättet att jobba och tror också att 
det passar honom för att han vill förstå och kontrollera en helhet.

– Skogsbruk är en avgörande hållbarhetsfråga och jag vill visa att det finns ett kommersiellt värde i att arbeta med en skog som växer kontinuerligt i stället för att vara en virkesåker. Långsiktigt tror jag att jag som arkitekt har större chans att påverka om jag jobbar så. Som Alvar Aalto sade: ”Jag kan inte förändra världen, men jag kan visa den exempel.”

Konceptet arkitekt med eget möbelföretag var onekligen vanligare förr. Men just styrkan i att ha makten över den egna produktionsapparaten är något till exempel inredningsarkitekten Åke Axelsson ofta vittnat om. Med möbelföretaget Gärsnäs har han visat att kombinationen effektivitet och ekologi är möjlig.

När arkitekterna Anders Johansson och Anja Thedenius ritade och lät bygga sin ateljé i Roslagen blev det virke över. Så föddes idén om möbelproduktion för deras del.

– Jag hade alltid önskat mig en cirkelsåg och en rikt- och planhyvel och ville låta det enkla skapa karaktär, säger Anders Johansson.

Nu utformar de prototyper i sin ateljé i Södersvik. Sedan tillverkas möblerna för hand av finsnickaren Ruben Albertsson och hans son Johan i en verkstad i småländska Bodafors.

Varje möbel är uppbyggd av samma dimension virke, har raka sågsnitt och är sammanfogad med skruv utan lim, allt för att rikta fokus mot hur möbler kan vara en del av rummets arkitektoniska kvaliteter.

– När man bygger möbler kan man styra processen helt själv. Man slipper arkitekturprojektens alla förhandlingar. För mig handlar det här om ett grundläggande intresse för materialitet, rumslighet och konstruktion, säger Anders Johansson.

Arkitekten Johannes Norlander, vars kontor jobbar med allt större projekt även utomlands, vill genom sitt nya initiativ snarare lyfta det rika svenska möbelarvet och forna arkitekters möbelproduktion. Vid sidan av sin arkitektverksamhet har han startat företaget Tallum, officiell tillverkare av möbler ritade av Sigurd Lewerentz, Gunnar Asplund och Bernt Nyberg.

– Långt ifrån allt som i dag säljs med etiketten ”skandinavisk design” håller måttet. När jag ramlade över möbler av Asplund och Lewerentz tänkte jag: ”varför är det ingen som producerar det här?”

Möblerna, som tillverkas i Sverige och är licensierade av arkitekternas familjer, har medfört en hel del detektivarbete. Maskiner har visat sig vara skrotade. Forna tiders standardbeslag existerar inte längre. Men i Johannes Norlanders lokaler i Slakthusområdet huserar nu arkitektkontoret på ett våningsplan och möbelverkstaden på ett annat. Där monterar och packar Johannes personligen möblerna.

– Det är en meditativ och mindre självfix-erad del av min yrkestillvaro. Jag ser möbeltillverkningen som en provokativ, kanske rent av reaktionär, handling. Men också som en verksamhet med stor relevans.

Annica Kvint är redaktör på Arkitektur.