Maslows behovstrappa är utgångspunkten för den nordiska paviljongens ArchDaily-kurerade utställning In Therapy – Nordic Countries Face to Face, som i lösbladsform kortkortpresenterar 278 till synes slumpmässigt utvalda projekt i en pyramidformad trätrappa. Som tur är representeras Sverige också i den betydligt mer fokuserade utställningen Forests of Venice, som initierats av Kjellander Sjöberg och visar svensk träarkitektur i samarbete med Folkhem och Svenska Institutet i ett fantastiskt växthus från 1895 i skarven mellan mässans två huvudområden. Utställningsproducent är Jan Åman och förutom Kjellander Sjöberg deltar Arkitekter utan gränser, Arrhov Frick, DinellJohansson, Horn Uggla, In Praise of Shadows, Carmen Izquierdo och Urbio.

Att kulturministern Alice Bah Kuhnke dök upp på den Nordiska paviljongens invigning var lite sensationellt. Och välkommet. Hon är den förste svenska minister som har setts på plats. Det tog alltså 15 biennaler för att uppmärksamma den exportmöjlighet som arkitekturen utgör. Förutom att tala tog hon också del av några andra länders utställningar, möjligen för att förstå hur mycket som satsas för att verkligen få till en slagkraftig utställning. En sådan kunskap kommer dessutom väl till pass om ArkDes ska koncentrera sin verksamhet på arkitektur framöver och designen gå tillbaka till Nationalmuseum när det nyöppnar. En egen scen för arkitektur har varit efterlängtad. Inte minst för att Arkitekturutställningar ställer så specifika krav. Men om det inte innebär mer tilldelade medel, om anslagen blir små, kan det bli ett sätt att återföra ArkDes till en gammal position. Lite av ett sämre Berlinläge, poor med möjlighet att bli sexy.

Pritzkerpristagaren Alejandro Aravena är curator för årets biennal. I temat Reporting from the front ger han arkitekturen en given roll i världspolitiken, där vår tids migrationsströmmar och urbanisering står i centrum. De utvalda arkitekterna i temat, bland andra Kengo Kuma, Tyin, Tadao Ando, Assemble och Cecilia Puga, lyfter vikten av social hållbarhet, lokala material och processer. Andra, som tyska ingenjörerna Transsolar i samarbete med Anja Thierfelder, men kombinerar också den historiska bakgrunden med ny teknologi. En gemensam vilja att rädda världen genomsyrar temat. Men en får också känslan av att arkitekturen inte klarar sig ensam – ekonomiska och politiska makthavare måste ta situationen på allvar.