Här skärskådas möblerna
”Ju mer digitala vi blir desto viktigare är den fysiska omgivningen”, deklarerade brittiska designern Ilse Crawford när Stockholm Furniture & Light Fair slog upp portarna i Älvsjö i morse. Crawford är mässans Guest of Honour, vilket betyder åtskilliga framträdanden på olika scener. Medialt skapas ofta en fiktiv motsättning mellan det digitala och det fysiska, fortsatte hon. ”Vi är ständigt digitalt uppkopplade, men fysiskt alltmer isolerade och ensamma”.
Mässvimlet, produktlanseringarnas eldorado, känns dock extremt fysiskt påtagligt. Nya möbelmodeller vart ögat än skådar, så att Ilse Crawfords klassiska fråga i mässloungen – behöver vi verkligen ytterligare en ny stol – framstår som löjligt befogad. Själv jobbar hon, via byrån Studioilse, med välbefinnande och upplevelse som centrala inslag i design- och inredningsuppdragen. Så att en blandning mellan gammalt och nytt är gängse inslag.
Samtidigt rymmer årets mässa ovanligt många diskussioner, föredrag och idébaserade utställningar på det annars så strikt kommersiella mässgolvet. Stockholm Design Talks, som introducerades förra året, har utvecklats ambitiöst med ett lockande program. Många internationella hotshots som Pearson Lloyd, Werner Aisslinger och Tonny Holtrust bland deltagarna, sistnämnda från Design Academy Eindhoven. Missa heller inte tidskriften Arkitekturs event om villaarkitektur med Elding Oscarsson, Petra Gipp och företrädare för redaktionen på scenen (5 feb, kl 16-16.45).
Bland de fria utställningarna väljer jag två. Dels ”Twelve”, med dussinet etablerade, egensinniga designers, sammanställda av chefredaktören för Disegno, Johanna Agerman-Ross. Dels duon Fredrik Färgs och Emma Marga Blanches ”Inside Scandinavian Design” (se bilden ovan), ett fascinerande samarbete med Trä- och Möbelindustriförbundet, TMF. Under ett vackert flätat trätak, som ger besökaren känslan av att befinna sig inne i en möbel, har samlats 10 stolsmodeller från 1980-talet och framåt. Objekten är valda utifrån vilka idéer och värden de kommunicerar, liksom hur de producerats. En hantverksmässigt framställd möbel som Jasper Morrisons ”XL December” (2012) för finska Nikari kan stå sida vid sida med Peter Opsviks ”Capisco” (1984) för norska RH, som tillverkas i robotiserad produktlinje och ger känslan av högeffektiv ergonomi . Bägges bakomliggande processerna visas upp med mördande detaljrikedom. En riktig höjdare som åskådliggör vitsen med begreppet transparens. Att den faktiskt är möjlig.
Ingrid Sommar