De olika historierna och vem som berättar dem

Det är dags att vi försöker förstå de många verkligheterna och inte nöjer oss med enkelhetens likriktning, skriver Viktoria Ottosson.

Under arkitekturfilmfestivalen ArchFilm Göteborg den 8–11 oktober var temat ”tolkningsföreträde”. Det är ett relevant ifrågasättande i en tid som vår. Lycka kan mätas i siffror men en människa går inte att förklara. Under festivalen fick det subjektiva gestaltandet till min glädje ta plats.

I filmen Norrlandsproblemet, en kollektivfilm av Lennart Malmer, Ingela Romare, Kristian Romare, Lars Westman, från 1971 beskriver Elsa Nordendahl hur strukturrationaliseringen rättfärdigar avfolkningen av Norrland. ”Men varför kan inte folk få bo där de vill”, undrar hon. ”Där de finner sina egna värden?”

Ett år senare, 1972, sänder amerikansk tv bilderna av ett imploderande lägenhetshus. Förfallet av de forna bostäderna var ett faktum. St Louis såg ingen annan utväg än att utrymma och riva området.

Men i dokumentären The Pruitt-Igoe Myth berättas en mer mångfacetterad historia. Vilka var de faktiska problemen – och kvaliteterna? Pruitt-Igoes sista sekunder blev ett monument över modernismens fall.

Filmen Barbicania från 2014 är resultatet av att Ila Bêka och Louise Lemoine under en månads tid filmat bostadsområdet och kultur­centrumet the Barbican i London. Det brutalistiska projektet har sedan sitt uppförande blivit föremål för både avsky och beundran.
I sitt berättande uppmärksammar filmen den oförutsägbara verkligheten: varje dag spelar två män elpiano i biblioteket mellan 11 och 12 på förmiddagen. I en lägenhet sitter en kvinna och berättar om sin relation till drottningen. I en annan försöker en psykoanalytiker förklara the Barbicans själ.

Det är viktiga frågor som Archfilm Göteborg närmar sig med de här tre filmerna. Vem bestämmer vilka rum – och vilka människor – som är lyckade? Och vem har makten över historien om allt vi har byggt och raserat? Det är dags att vi försöker förstå de många verkligheterna och inte nöjer oss med enkelhetens likriktning.
Efter festivalen ringer Elsa Nordendahls ord fortfarande i mitt huvud: ”Jag skulle vilja fråga alla experter och politiker och industrimagnater: vad ska ni göra med alla olönsamma människor?”

Viktoria Ottosson är frilansskribent.

Annons:

Mer innehåll om ämnet