Nya regelverk är en förutsättning för att cirkulära byggmaterial ska bli vanligt. Men i väntan på sådana behövs fastighetsägare och beställare som vill gå före, hävdar Jacob Steen.

Byggbranschen står i dag för en stor del av Sveriges totala utsläpp. Fokus ligger därför på att hitta rätt i det cirkulära byggandet. Vi står inför en omdaning av hur material produceras och där resursutvinningen hamnar i fokus. Men än så länge finns det endast ett fåtal aktörer som erbjuder cirkulära byggmaterial med praktisk möjlighet till cirkulära materialflöden. För att skapa en miljö där cirkulära flöden uppstår och nya affärsmodeller kan växa behöver vi omvärdera vad som är källan till våra produkter och varor.

I byggvärlden är denna källa rivningsbyggnader. Det är från rivna byggnader en betydande del av framtidens byggprodukter kommer. Men avståndet mellan de aktörer som arbetar inom rivningen och de som arbetar inom nyproduktion är i dag för långt och våra beslut, ofta ekonomiska, tas utifrån en linjär modell. Branschen jämför kostnaden för att skicka saker till avfall eller återvinning med kostnaden för att möjliggöra ett cirkulärt flöde. I Brukspecialistens fall handlar det om vad det kostar att skicka en tegelsten till deponi jämfört med att skicka den till återbruksproduktion.

Det är inte rättvist att detta beslut bara ska hamna på de aktörer som står inför rivning. Det omvända uppstår såklart hos aktörerna som arbetar inom nyproduktion. En linjär produkt från ett linjärt flöde jämförs i rena kostnader mot en cirkulärt framtagen produkt. Inte heller här bör detta ansvar ligga på en enskild part som står inför beslutet att bygga något nytt och långsiktigt hållbart.

Vi som arbetar med att möjliggöra ett cirkulärt flöde för fasadtegel ser två viktiga saker som parallellt behöver förändras: Avfallslagstiftningen, som skärptes i år, måste snabbt ställa högre krav på att de material som går att återbruka/återanvända inte får falla ned i avfallstrappan. I vårt fall ska det inte vara möjligt att utan tydlig dokumentation kunna skicka tegel på deponi när det kan återbrukas. I dag pekas det ut att byggbranschen bör följa avfallstrappan men det finns inget som tvingar branschen att agera rätt.

Kostnaderna som de linjära produktflödena skapar måste också tas om hand fullt ut och täckas så att ett cirkulärt flöde kan jämföras med ett linjärt. Beskattning och kostnader knutna till koldioxidutsläpp och livscykelkostnader måste läggas in i de linjära flödena. Därtill måste det ställas krav på att de produkter och varor vi sätter på marknaden har ett cirkulärt mål efter de tekniker som i dag finns på marknaden.

I byggbranschen ser vi att den viktigaste aktören som kan göra skillnad här och nu är de fastighetsägare och beställare som vill och orkar gå före innan de två punkterna ovan blir verklighet. Ställ om synen på varifrån produkter och varor kommer och se era rivningar som möjliga cirkulära fabriker i stället för slutstationer. Innan vi fått ordning på regelverken samt nationella och internationella kravställningar som styr marknaden är era upphandlingar den viktigaste förändringsfaktorn.

De aktörer som ställer om och lyckas skapa möjligheter för cirkulära flöden från sina rivningar kommer i framtiden att kunna både skapa intäkter på sina tillgångar och positionera sig för morgondagens krav från kund. De material som är cirkulära och som med minsta möjliga energitillförsel lyckas hålla cirkeln i gång kommer att värderas högst.