Bengt Isling jämför Apple Store och Kungliga Operan – två arkitekturprojekt som kan få stora konsekvenser för Stockholms viktigaste offentliga rum.

Elektronikföretaget Apple presenterade vårvintern 2016 ett förslag till en så kallad flaggskeppsbutik i Kungsträdgårdens norra del. Den är ritad av Foster and Partners och ligger i bästa affärsläge, med Gallerian och NK som grannar. Butiken har sina huvudingångar från Hamngatan och möter kundflödena där.

Apple valde strategiskt nog att ställa ut projektet på Kulturhuset, som ägs av kommunen och ligger bara ett långt stenkast från Kungsträdgården. Där visades en stor trämodell mitt på golvet, tillsammans med renderingar, planer, värdar och värdinnor – projektet innehåller allt man kan begära av ett arkitektoniskt välstuderat sådant. Apple och Foster bjöd upp till dans och Stockholms stadsbyggnadskontor skrev omgående en startpromemoria, där man säger sig vara försiktigt positiva men inser att ett planarbete i Stockholms mest betydelsefulla park inte är okontroversiellt. Byggnadsnämnden beslutade utan bordläggning att påbörja ett planärende med samråd som skulle kommit igång under tredje kvartalet 2016. Ännu när detta skrivs i början av 2017 har inget hänt i planärendet där det ska prövas om det är lämpligt att bygga en butik mot Hamngatan.

Under medeltiden var Kungsträdgården just vad namnet antyder. Nämligen kungens egendom, mer eller mindre tillgänglig för stadens invånare. Med demokratins genombrott blev staten ägare och Kungsträdgården en offentlig park. I början av 1970-talet tog Stockholms stad över merparten av ägandet från staten. Staten behöll hela Karl XII:s torg, ett mindre område kring Kungliga Operan och det som tidigare var Sverigehuset genom Statens Fastighetsverk och Vasakronan. Detta är områden som uppfattas som helt integrerade i parken idag och Stockholms stad sköter dessa ytor.

Ett årtionde senare upplät staden en tomträtt till Stockholms Handelskammare i parkens norra del. Den består av platsen där restaurangen Thank God it’s Friday (TGIF) idag ligger, men utan de omgivande uteserveringarna och förgårdsmarken, som ligger på parkmark som ägs av staden.

Apples projekt ligger till hälften på den tomträtt som handelskammaren sålde 2015 till Apple, en fastighet som upplåts med tomträtt av Stockholms stad, till andra hälften på den av staden ägda parkmarken.

Stockholms handelskammares försäljning av tomträtten till Apple sammanföll med att Handelskammaren inte fick fortsätta att driva förvaltningen av Kungsträdgården, som togs tillbaka av staden för att skötas av Trafikkontoret (parkskötseln) och Kulturförvaltningen (evenemangsplatsen).

Apples planer är inte det enda kommande projektet i Kungsträdgården. I andra änden av parken sitter Kungliga Operan trångt i sin byggnad vid Strömmen. Efter tre års utredning presenterade Statens Fastighetsverk i höstas hur operan ska byggas om och till. Operan visade sitt projekt i en enkel programskiss som är regeringens beslutsunderlag. Operans projekt håller sig helt inom egen fastighet och är en påbyggnad av befintlig byggnad. Det anmärkningsvärda här var att projektet presenterades som en enkel skiss utan bländande renderingar. Det sätter fingret på att programfrågorna måste stå i fokus vid viktiga samhällsbyggnadsprojekt. Se där en tänkbar lärdom från flera av de senaste årens misslyckade processer i viktiga Stockholmsprojekt, som Stadsbiblioteket, Slussen och Nobel Center. De arkitektoniska bearbetningarna kan rentav stå i vägen för möjligheten att nyktert betrakta de faktiska förslagen för en plats. Jakten på spektakulära lösningar innan programfrågorna är färdigutredda skapar ofta bara förvirring. På detta förhållandevis enkla underlag fattade regeringen i december beslut om Operan, i den viktiga frågan om att gå vidare med projekteringen så att Operan kan ligga kvar på sin historiska plats. Operan kommer att bli det största projektet i Statens Fastighetsverks historia. Först nu när programmet sitter borde det vara dags att genomföra en arkitekttävling och visa projektets arkitektur.

När jag nu i ljuset av planerna för Operan betraktar Apples förslag är den största invändningen just byggnadens betydelse på platsen. Kungsträdgården var under medeltiden kungens köksträdgård, knappt inom synhåll från borgen Tre Kronor. Under renässansen omvandlades köksträdgården till hovets lustträdgård. Det svaga rumsliga sambandet mellan park och slott var tidstypiskt och kan till exempel jämföras med Boboliträdgården i Florens med sitt fria samband med Palazzo Pitti. Idag har sambandet stärkts något genom att området mellan Arsenalsgatan och Strömmen där almarna och Karl XII:s staty står lagts till parken. Den visuella relationen försvagades dessvärre av den skymmande scenen som kom till på 1980-talet. Det känsliga sambandet mellan slott och trädgård gör att Apple placerar sig som parkens huvudbyggnad, ett köpenskapens palats i centrum för parken. Det nya slottet.

Den ”fula” byggnaden som står där idag är mycket bättre för det offentliga rummet än den föreslagna. Detta trots att den nya innehåller alla vår tids ”fina” arkitekturattribut med stora transparenta glaspartier, ett svävande utskjutande tunt tak, täta partier i stenmaterial etcetera.

Det är inte hur byggnader ser ut som skapar värden för staden. Det är hur de används, vilket jobb de gör för det offentliga, som betyder något i längden. Framförallt är det hur de bjuder in till stadens liv och hur detta är gestaltat, som betyder något. Byggnadernas funktioner är fundamentala och var de ligger i staden skapar betydelse och berättar om vem som bestämmer över det offentliga rummet.

Apples butik gör, med sin placering och storlek, anspråk på att vara parkens huvudbyggnad. Men samtidigt vänder den parken ryggen med sin funktion och organisation. Särskilt i relation till det här scenariot är det positivt att Operan stannar kvar i sitt befintliga läge. Det är en offentlig institution som i sina nya planer dessutom visar hänsyn till parken. Fastighetsverket utökar inte sitt fotavtryck utan bygger på höjden och försöker inte privatisera den offentliga delen av sin fastighet. Påbyggnaden kommer förvisso att skugga parken något och möjligen påverkas folklivet kvällstid av att Café Opera försvinner, men på skissen ser det ut som att hela restaurangdelen i bottenplanet kan vara kvar.

Apples förslag är, däremot, en kortsiktig lek med historien som upprepar misstagen i den senaste ombyggnaden av Kungsträdgården i slutet av 1990-talet. Då tillkom de postmoderna tilläggen med isbanan som flyttades till ytan kring Karl XIII-statyn med de fyra lejonen i mitten av parken, den monumentala dammen och de romantiska körsbärsträden, som inget borde ha att göra i denna park med sitt ursprung i renässans och barock. I själva verket är det kanske felgreppet med dammen som bäddar för att Apple/Foster så oblygt kan ta för sig på platsen. Deras lilla tempel tyckts passa väl in i den komposition som syns i renderingarna. Ändå är den så fel.

Den andra frågan är vad Apple-byggnadens innehåll bidrar till det offentliga med. Kungsträdgården skiljer sig från de flesta platser i staden genom att de omgivande byggnaderna inte betyder så mycket för folklivet. Byggnaderna ger ramen, men parken i sig är, genom sin storlek, det huvudsakliga målet för de flesta besökare som vill uppleva rummet, ljuset, grönskan och människorna. De vill få kontakt med den urbana naturen och för en stund komma ifrån de omgivande täta shoppingkvarteren, som är en av stadens fundament. Paviljongerna i parken betyder givetvis mycket för dem som vill betala för en kopp kaffe eller en bit mat men det är inte detsamma som att en butik är efterfrågad inne i Kungsträdgården – lika lite som i vilken annan park som helst. Detta är antagligen en orsak till att parker sällan innehåller butiker och definitivt aldrig parker av den klass som Kungsträdgården tillhör: St. James Park i London, Jardin des Tuileries i Paris, Kongens Have i Köpenhamn, Esplanadparken i Helsingfors, Karl Johan i Oslo. Det finns inte på kartan. En butik som säljer elektronik överträffar därmed inte ens en skräpmatsrestaurang. Parken som oas skulle få sig en törn och kontrasten mot köpkvarteren skulle minska. Öppettiderna minskar folklivet jämfört med en restaurang. Bara de som har råd att köpa Apples produkter är intressanta som besökare. Det hjälper inte att förslaget antyder terrasser för uteservering eftersom vare sig kök eller servering finns inritat i byggnaden. För övrigt, vem vet vad som kommer att säljas där om fem-tio år. Om en ny detaljplan tillåter butiksverksamhet har staden inte längre något inflytande över det, om man inte redan nu utnyttjar den möjlighet till inskränkning av markanvändningen som ett tomträttsavtal innebär.

Den tredje invändningen mot Apples butik är rumslig. Kungsträdgården utgår fortfarande i sina huvuddrag från barockens plan som finns redovisad i Suecian. Parken består av ett långsmalt inre rum som formas av de fyrradiga alléerna. Det sträcker sig idag från Hamngatan till Strömmen med Karl XII:s torg som lades till på 1800-talet. I barockens plan var parken indelad i tre delar. Det som idag är området vid Molins fontän, området kring Karl XIII:s staty med isbanan och området kring dammen. Utformningen var förstås helt annorlunda under barocken med häckar, vattenkonster, boskéer och blomsterplanteringar, men indelningen har bestått. I den ursprungliga planen var mitten fri men det har inte hindrat att olika tillägg efterhand har hamnat centralt; statyerna, fontänen, almarna med tehuset. Detta har parken möjligen tålt men med Apples planer på att placera sin butik i mittaxeln är gränsen nådd. På denna plats har det i långa tider legat byggnader som vänder sig mot parken. Det har varit orangeri, danshall och restauranger. Medan de föregående byggnaderna vänt sig mot parken vänder sig Apples projekt i första hand mot de köpstarka kundströmmarna längs Hamngatan. Byggnaden har ett fotavtryck på cirka 600 kvm i två våningar, jämfört med TGIF som är på 410 kvm. Apples fasad mot Hamngatan är mer än dubbelt så lång jämfört med den befintliga. Den nya byggnaden stänger parken från Hamngatan och skärmar av hörnen, som är de betydelsefulla entréerna in i parken där det går att släntra in på diagonalen. Mot detta hjälper det föga att huset presenteras som helt uppglasat. Den planerade byggnaden är dessutom högre, två våningar jämfört med den nuvarande som är en våning. Huset kommer att skugga Hamngatans södra gångbana och ytterligare skilja parken från gatan.

Kungsträdgården har gått från att vara kungens till att bli folkets och nu, vilket är symboliskt för vår tid, bli en förgård till en global tillverkare av elektronik? Apple har mellan 2003 och 2014, enligt EU-kommissionen, betalat någonstans mellan 0,05 och 1 procent i skatt på alla sina europeiska vinster och detta enbart på Irland. Det paradoxala är att företagets butik kan komma att tillåtas i Stockholms viktigaste offentliga rum, som finansieras av skattebetalarna. Men utan att själv bidra till det. Apple har idag tre butiker i Sverige; Täby centrum, Emporia i Malmö och Väla i Helsingborg. Apple har en tydlig vilja att finna de allra mest prestigefyllda adresserna för sina flaggskeppsbutiker. I dagsläget finns ett femtontal i världen. Den mest kända är kanske butiken på Femte Avenyn i New York, intill (men inte i!) Central park. I Paris planeras flaggskeppsbutiken i bottenvåningen av en byggnad på Champs Élysées. I London ligger den på samma sätt i en ombyggd fastighet på Regents Street. Det finns massor av riktigt bra butikslägen i Stockholms city där en flaggskeppsbutik skulle passa. Bara inte i Kungsträdgården.

Det är stora misstag som lett fram till att staden förlorat rådigheten över en viktig del av Kungsträdgården. Börjar det inte rentav bli dags att staden köper tomträtten för att en gång för alla hävda det allmännas intresse? Det är sådant som måste till när konflikten mellan allmänna och privata intressen inte finner sin lösning. På samma gång skulle staden kunna avlasta Statens Fastighetsverk från bördan av att äga en bit av parken vid Operan. Och därmed, för all framtid, hindra dem att snegla på Sveriges kanske viktigaste park för sina lokalbehov.