Helle Juul och Flemming Frost på det danska arkitektkontoret Juul Frost. Foto: Uffe Weng

Juul Frost Arkitekter: Kunskaps­institutionerna är tillväxtmaskiner.

Att städer och deras universitet är öppna mot varann och samarbetar skapar synergieffekter. Det anser Juul Frost, som specialiserat sig på städer och utbildning.

Helle Juul och Flemming Frost på det danska arkitektkontoret Juul Frost har länge arbetat med utveckling av campusområden i Danmark, Sverige och Norge. Deras senaste svenska projekt gäller Handelshögskolan i Örebro, där campusområdets första etapp, inklusive det integrerande Novahuset, stod klart 2015. Nyligen har etapp två avslutats, med student- och forskarbostäder, liksom vidareutveckling av områdets stråk, torg och platser.

En fortfarande aktuell grund för Juul Frosts arbete finns i rapporten Fremtidens campusområder – fra den akademiske landsby till urban universitetshub, som de genomförde på uppdrag av danska Universitets- og Bygningsstyrelsen 2007. Tankarna i den handlar om hur universitet och städer bättre ska integreras och växa samman.

Att skapa integrerade campusområden – som Handelshögskolans i Örebro – har blivit ett viktigt arbetsområde för er. Vad var det som gjorde att ni först kom in på detta spår?

Helle Juul (HJ): – Det började redan 1997 i och med att vi hjälpte Malmö stad med planeringen av högskolan där. Vår medverkan handlade mycket om förberedelserna, inte minst om var i stan högskolan skulle ligga. Som bekant landade beslutet i en väldigt central placering på Kockums gamla varvsområde, numera omdöpt till Universitetsholmen.

Tillsammans med Malmös stadsbyggnadskontor reste vi runt till universitetsstäder som Oxford och Cambridge för att studera olika klassiska campus. Syftet var att universitetsmänniskorna bättre skulle förstå lägets betydelse. Även för oss var det lärorikt och förebådade uppdraget vi sen fick från danska Universitets- og Bygningsstyrelsen. I samband med den senare studien gjorde vi också resor till universitet som MIT i USA, Lancaster i England och ETH i Zürich, Schweiz.

Flemming Frost (FF): – Frågan vi fick handlade faktiskt om att hitta bästa tänkbara campus.

HJ: – Ja, det ”paradigmatiska” campusområdet för vår tid. Tanken var att de danska campusområdena, framför allt i Köpenhamn, Århus och Odense, skulle kvalitets- säkras inför framtiden. Hur skulle man få studenterna att trivas och stanna kvar, hur skulle man skapa attraktiva arbetsplatser? De frågorna ville man ha svar på.

Novahuset är universitetets samlingsplats med stråk och mötesplatser för forskare och studenter. Foto: Felix Gerlach
Novahuset är universitetets samlingsplats med stråk och mötesplatser för forskare och studenter.
Foto: Felix Gerlach

Era idéer om campus- utveckling handlar ju genomgående om hur universitet och stad mer ska närma sig varann. Kunde ni tillämpa de tankarna redan i era tidiga campusprojekt?
HJ: – Nej, det är en hållning som växt fram vartefter. Ett viktigt redskap var de fyra grundläggande behovskategorierna – fysiska/funktionella, sociala, inlärningsmässiga och stadsmässiga – som vi presenterade i rapporten 2007. De hjälper till att analysera förutsättningarna i varje enskilt campusprojekt oberoende av utgångspunkt. Staden har ju sina behov, campus sina. Det var också den metod vi utgick från när det gällde Handelshögskolan i Örebro.

FF: – I flera campusprojekt före Örebro hade vi arbetat med att motverka universitetens monofunktionalitet. Vi ville få till stånd bättre ”utväxling” mellan akademierna och städerna som omger dem. Även i Sverige är det ju framför allt universitetsstäderna som växer. De akademiska institutionerna och kunskapsproduktionen som sker där är som maskinerier för tillväxt för städerna. När vi startade diskussionen om campus hade detta inte gått upp för alla.

Bättre utväxling – vad menar ni med det?

HJ: – Synen på universitetens roll i relation till staden har skiftat genom historien. Det finns gamla klassiska universitet i Europa som Sorbonne, Bologna och Oxford som redan från början var helt integrerade och gav identitet åt ”sina” städer. Men det finns också vad vi kallat ”den akademiske landsby”, mindre universitetsstäder som legat isolerat utanför stadskärnorna. Från 1950- och 60-talen kom en hel generation nya universitet, där typiska campus byggdes upp ännu längre ut. Vad vi främst arbetat med är att återigen knyta ihop stad och campus.

FF: – Våra behovskategorier kommer in som en metod att möta olika förutsättningar. Detsamma gäller begreppen plug-in och plug-out, som vi lanserat för att beskriva hur stadslivet förs in på campus, respektive hur de akademiska mervärdena förs ut i staden.

Universitet som ligger långt utanför stadskärnan behöver en stor andel plug-in från ”sin” stad. Som i Lancaster, där man byggt en teater, inrättat resebyrå, bar och bageri på universitetsområdet. Även när det gäller Handelshögskolan i Örebro är det plug-in från staden som främst behövs. Om vi inte kan få campus till staden så måste vi se till att få stadens aktiviteter till campus.

För ett universitet som ligger mitt i stan är det däremot plug-out från universitetet som krävs. Att man är transparent och lyckas nå utanför de akademiska murarna. Ta Manchester, där universitetet ligger mitt i city och öppna föreläsningar varit ett sätt att skapa kontakt med övriga staden. Eller ta för den delen Malmö, där högskolans öppenhet varit helt avgörande för stadens fantastiska förvandling från krisande industristad till haussad ”kunskapsstad”.

En öppen studentmiljö i  flera nivåer dominerar Nova­ husets inre centralplats. Foto: Felix Gerlach
En öppen studentmiljö i flera nivåer dominerar Nova­ husets inre centralplats.
Foto: Felix Gerlach

Arbetet med Handelshögskolan i Örebro har pågått sen 2010 och utförts i flera etapper. Vad har detta campusprojekt betytt för er?

FF: – För det mesta går våra uppdrag ut på att rita ett hus – ja, då är det ett hus. Men här gällde det ett helt område. Det betydde att vi kunde integrera aktiviteter i flera olika byggnader, vilket gav unika möjligheter att forma platser för naturliga möten.

HJ: – En viktig utgångspunkt var att universitetet var så pass osynligt i staden. Örebro uppfattades inte som en universitetsstad. Därför var det en stor utmaning att få staden att växa in i campus. Att där skulle finnas bostäder, butiker, publika verksamheter som knyter an till stadens liv och skapar den där utväxlingen.

Så inte bara bostäder för dem som arbetar på campus?
FF: – Det börjar kanske så, men i princip bostäder också för andra. Och i Örebro växer staden exakt i riktning mot campus, så den integrationen blir naturlig. Tydligt i Örebro var också att kopplingen mellan campus och näringslivet var så pass svag. Att stärka den var ytterligare ett syfte med Handelshögskolan. Stans business och campus skulle bli ett.

HJ: – Vi började med att fråga ”Vad fattas på Örebro campus?” I städerna vi studerat tidigare hade det framför allt varit platser för informella möten, vilket gällde också här. Allt det vi kallar ”professionella invitationer”, där kontakter kan uppstå enkelt och spontant, som kaféer och torgrum öppna för alla.

FF: – Flera nya funktioner kom också till efter hand. Exempelvis gällde det önskemålet om en mer publik restaurang, liksom det stora auditoriet för 500 personer som nu används även för externa event och konferenser.

Men vårt formmässiga arbete startade med promenaden genom området. Hur vi ville att platser, passager, stråk och parker skulle ligga blev avgörande också för byggnadernas läge och för deras utformning. Eftersom projektet var så stort hade vi unika möjligheter att forma och placera byggnaderna så att de också skulle förstärka platserna. Och vi får många positiva reaktioner. På några ställen i Novahuset dyker studenterna upp klockan sex på morgonen för att vara säkra på att få en plats…

Hur tycker ni att synen på de här frågorna förändrats sedan 2007, när er rapport publicerades?

HJ: – Det handlar om att vara i synk med samhället. För tio år sen hade universiteten inte klart för sig hur viktigt utbytet med omvärlden är. I dag är den insikten mera spridd. Detsamma gäller akademiernas kontakt med städernas lokala politiker. Här är det avgörande att universitet och politiker drar åt samma håll. Att de har respekt för varann och har en gemensam förståelse för campusområdenas betydelse.

Har ni exempel på motsatsen, där den politiska viljan inte funnits?

HJ: – I många år har vi arbetat med Danmarks Tekniske Universitet som har flera campus, bland annat i Lyngby, en liten stad nära Köpenhamn. Där förstod man länge inte vilken tillgång universitetet är för orten. Det är först under de senaste tre–fyra åren som det börjat vända. I Danmark har vi inga metaller, inget järn, guld eller olja – i stället hör detta att producera kunskap till de viktigaste ”råvarorna” för vår ekonomi.

 

 

FAKTA
Handelshögskolan , Örebro

Projektets namn: Handelshögskolan vid Örebro Universitet – NOVA Adress: Fakultetsgatan 1, Örebro Arkitekt: Juul Frost Arkitekter Medverkande arkitekter: Flemming Frost, Mette Thamdrup, Stefan Vesti, Morten Bilde Stadsplan: Detaljplan för del av fastigheten Almby 11:199 m.fl. (Universitetsplatsen), Almby församling, Örebro kommun Konstnärlig utsmyckning: Ankeborg av Lena Flodman och Vi står och faller med varandra av Nevena Cvijtic Byggherre: Örebro­ porten AB + Örebro Universitet Entreprenadform: Totalentreprenad Byggnadsentreprenör: Byggtema Underkonsulter: Konstruktör WSP, Ventilation/VVS Wermlandskonsult/Projektengagemang vvs, Prefab be­tong: Strängbetong, EL: S­Å Andersson Ingenjörsbyrå, Belysning Bela Elprojekt, Mark VAP, Akustik Soundcon Bruttoarea: Handelshögskola 9 300 kvm. Torg 2 500 kvm. Totalt 11 800 kvm. Byggnadskostnad: 440 Mkr Byggnadsår: 2015.

 

Ingrid sommar är arkitekturjournalist.

Annonser:

Annons: