När jag besöker nya Urban Escape i Stockholm, tillsammans med fotografen Stellan Herner som tagit det här numrets omslagsbild, blir det smärtsamt tydligt.

Det omgjorda Brunkebergs torg beskrivs ofta som ett nytt offentligt rum med kulturella förtecken. Det är det på sätt och vis; Hobo hotell har en musikscen och vill gärna att kulturarbetare fikajobbar där med sina datorer. Hotellet At Six har konstverk till beskådan och en ”vinylbar”.

Men intill ligger Kulturhuset. Till skillnad från Hobo, där böckerna är uppspikade på väggen som inredningsdetalj, finns här ett bibliotek med riktiga böcker, som kan läsas gratis, utan obligatoriskt kaffeköp. Förutom att de uppspikade böckerna tydligt signalerar att Hobo önskar sig en avslappnad kulturell image – och att det ofta är såhär vår tids nya offentliga satsningar ser ut – så är de en tydlig symbol för inredningsarkitekturens status.

Inom arkitekturen råder även i övrigt en intensiv och ofta problematisk bildkultur. Men när det här fortfarande finns förståelse för att hus är mer än sin fasad, tycks svensk inredning allt mer reduceras till ytligt image- och bildskapande. Inredningsarkitekturen har kidnappats av stylister, som Ingrid Sommar konstaterar i ett reportage i det här numret.

Inredningar är, visserligen, oftast mer flyktiga än hus. Men inredning spelar, vilket Katarina Rundgren kommer fram till i sin essä i Arkitektur nr 1/2018, en minst lika stor roll i människors liv.

Inredningar med hög kvalitet håller i decennier. Det kan man se på platser som Rolfs kök, som Jonas Bohlin inredde tillsammans med Thomas Sandell redan 1989 – och det är antagligen också fallet med Bohlins två senaste Stockholmsrestauranger: Luzette och La Colline, som presenteras i det här numret.

I en tid då det oftare byggs om och till än byggs nytt är det viktigt att betona inredningens betydelse för arkitekturen. I Arkitektur nr 1/2018 lyfter vi fram två ombyggda kulturinstitutioner. Både Alingsås nya kulturhus och Teaterkvarteret i Sundsvall är kulturhus i ordets riktiga bemärkelse. Här är inredningen själva grejen.
Men inte som imageskapande bild utan som bakgrund för liv som pågår.