Soffor i Värmlands museums nedre foajé, formgivna av Åke Axelsson. Foto: Åke E:son Lindman

Unikt med en vardaglig värme

Åke Axelssons inredning av Värmlands museum är tätt förbunden med Cyrillus Johanssons originalbyggnad. Julia Svensson har besökt en unik plats där ingenting lämnats åt slumpen. 

Värmlands museum byggdes till på 1990-talet. Till storleken utgör i dag Cyrillus Johanssons originalhus från 1929 en mindre del av ytan. Men det är fortfarande den del som gör det sevärt där det ligger i Museiparken intill Klarälven i Karlstad.

Utifrån sett har huset varit klart i 90 år. Brandgult och sirligt, med sparsmakad putsfasad och ett litet men karakteristiskt rosettfönster. Interört fullbordades det aldrig. Det Åke Axelsson gjort sedan 2012 är därför att sluta cirkeln. Skapa husets originalinredning.

Åke Axelsson är den typ av inredningsarkitekt som har en särskild lyhördhet för de hus han arbetar i och med. Han har arbetat så nära Cyrillus Johanssons byggnad att inredningen och huset nu är oskiljaktiga.

Åke Axelsson går intill mig och berättar. I bottenvåningens foajé var utmaningen att befolka ett relativt kalt rum. Uppgiften har han löst med hjälp av en soffbänk med tygklädd sits, som bara har armstöd på den ena kortsidan. Sex sådana står i lokalen och formen skapar både en klurig geometrisk figur och en flexibilitet att möblera på olika sätt. De är i obehandlad ek, vilket också bidrar till en varmare stämning.

Åke Axelssons tillägg är vardagliga men innehåller alltid något extra. Övergången till huvudbyggnaden tas om hand genom vinklade glasmontrar.

Kapprummet har fått en rund sittpuff med läderdyna. Ett före detta butikslager är nu ett hemlikt mötesrum med konferensbord och en mindre sittgrupp med ett bord i mahogny han tillverkat själv.

Biblioteket med matta målad av Åke Axelsson, samt runt bord med ytskikt av pergament med naturens egen färg och mönster. Foto: Lennart Durehed

Nästa våning har han gett en mer exklusiv utstrålning med fåtöljer och bord i blanklackerad ek. I nischen med rosettfönster följer bänkarna väggarnas vinkling, skickligt och nästan omärkbart.

Härifrån syns innergården, som också gjorts mer inbjudande. Bänkar av furu på pallar i form av grova stockar som, likt delar av originalbyggnaden, färgats mörka med tjära. De har, berättar Åke Axelsson, sågats till på ett sågverk utanför Östersund som drivs av en sonson till Carl Malmsten. I gårdens mitt står en skulptur av Axelsson i vit betong, i form av en stiliserad prästkrage. Ett träd växer mitt i.

Museets senaste tillskott är ett nytt bibliotek, ett bra sätt att nyttja tidigare överödiga administrationslokaler. Ombyggnaden har, liksom mötes- och kapprum, ritats av White Arkitekter. En korridor med kontorsrum har med fördel blivit ett öppet rum, som fungerar både som bibliotek ochföreläsningssal.

Studiemöbel i alm, tillverkad av Snickarakademin. Foto: Lennart Durehed

Åke Axelsson har accentuerat öppenheten med ett stort runt bord i mitten, vars skiva har en fascinerande beklädnad av obehandlat pergament. Han betonar vikten av variation, vilket syns på grupperna av bord och stolar av olika modeller som står utplacerade längs väggarna. Längre in i rummet finns en läsavdelning med lägre bord och nätta gungstolar. Allra längst in ryms ett antal avskilda studie- och arbetsplatser med skrivpulpeter. Framför hyllan med konstböcker står ett avlångt högre bord omgett av pallar. Som helhet är det funktionellt och massiv alm som genomgående träslag bidrar till känslan av sammanhang.

Jonas Bohlins belysning bidrar med välkommen lätt bohemiskärd, särskilt punktbelysningen med armaturer i vitt eller rött tyg. På en central vägg hänger bibliotekets smycke, en sådan sak som höjer allt en nivå. En vit ljusskulptur av den värmländska glaskonstnären Inga-Lena Klenell.

Upplevelsen gör mig både upplyft och vemodig. Det borde finnas offentliga platser av det här slaget.

Många detaljer är små hälsningar till huset. Den ljust gröna kulören, de tjärade stockarna. De kvadratformade hålen i bokhyllornas gavlar och bordens sirliga konstruktioner. Allt är så noga omhändertaget. Luckorna till mötesrummens teknikskåp. Bokhyllornas guldbehandlade list som ser ut som en liten fågel.

Museet inredning är faktiskt fullständigt unik. Unik därför att den är så tätt bunden till Åke Axelsson själv. Mycket är handtillverkat, en hel del hemma i hans prototypverkstad i Vaxholm, där han har medarbetare från Malmstensskolan. Här görs både enstaka saker och hela serier, så som bibliotekets gungstolar. Unik därför att den inte strävar efter att märkas särskilt mycket utan mest bidrar till en varm och bättre vardag.

Sittmöbel Prästkragen i betong. Bänk i furu med tjärat underrede. Foto: Lennart Durehed

FAKTA
Värmlands museum, Karlstad

Museets äldre byggnad kallas Cyrillushuset, efter byggnadens arkitekt Cyrillus Johansson. Byggnadsår 1929.
Byggnadsminnesförklarat 1976.

1998 tillbyggnad av Carl Nyrén.
2012–18 inredning av Åke Axelsson.
2018 ombyggnad bibliotek, mötesrum och kapprum (White) Bruttoarea totalt (äldre byggnad): 1100 kvm.

Bibliotek, mötesrum, kapprum
Färdigställt: 2018
Bruttoarea: 250 kvm
Inredningsarkitekt och möbelformgivare: Åke Axelsson
Belysningskoncept: Jonas Bohlin
Konstnärlig utsmyckning: Ingalena Klenell
Tillverkning fast inredning: SnickarAkademin gm Stefan Odén, Sjölinder Snickeri
Tillverkning lös inredning: SnickarAkademin gm Stefan Odén, Åke Axelsson, Gärsnäs
Tapetserare: Helena Engström
Förgyllare: Thors Förgylleri
Måleri fast inredning: Elin Guldåker
Beställare: Värmlands Museum genom Åsa Hallén.

Arkitekt för ombyggnaden: White Arkitekter i samarbete med Sonnsjö arkitektkontor och Åke Axelsson
Antikvarisk kontrollant: Lena Thor, Värmlands Museum
Entreprenadform: Totalentreprenad
Byggnadsentreprenör: PEAB
Beställare: Landstingsfastigheter/Landstinget i Värmland.

Innergården (2014-) 2016, 2018
Sittmöbeln Prästkragen i betong 
Sex bänkar i furu 
Inredningsarkitekt och möbelformgivare: Åke Axelsson Tillverkning Prästkragen: Concrete Furniture Michel Declercq Tillverkning bänkar: Träkompaniet Per Malmsten Beställare: Värmlands Museum genom Åsa Hallén.

Nedre foajén, övre foajén, utställningssalar 2012, 2013 
Inredningsarkitekt och möbelformgivare: Åke Axelsson
Tillverkning fast inredning: SnickarAkademin gm Stefan Odén, Sjölinder Snickeri
Tillverkning lös inredning: SnickarAkademin gm Stefan Odén, Gärsnäs
Tapetserare: Helena Engström
Beställare: Värmlands Museum genom Åsa Hallén.

Arkitekten beskriver: Inredningen av biblioteket är sista delen av ett arbete som påbörjades för 6 år sedan. Museichefen Åsa Halléns ambition var att med nyinredning av viktiga miljöer och funktioner återskapa den upplevelse av lust och glädje som gått förlorad när entrén flyttades till Nyréns nybyggnad.

Jag blev tillfrågad om jag ville hjälpa till och därmed började ett arbete, som har pågått i etapper fram till nu. Ett arbete som i alla led har präglats av en total obyråkratisk arbetsordning och förtroendefullt samarbete mellan beställaren (Åsa) och mig. Vi har träffats på platsen och tagit beslut om åtgärder. Hemma har jag med penna vid ritbordet gett åtgärden form. Så enkelt! Det måste varit så Cyrillus arbetade på 20-talet. Uppfylld av lust och skaparglädje. I första etappen ingick att skapa nytt liv åt den tidigare entréhallen med hjälp av generösa montrar för tillfälliga utställningar, lättillgängliga exibla sittplatser och plats för kataloger och konsttidskrifter. I sista etappen har också tillkommit en generös garderob med förvaringsskåp. Möblerna i entrén och garderoben har fått en enkel lantlig karaktär av massiv, helt obehandlad ek, medan möblerna i övervåningen (utställningsvåningen) i paritet med Cyrillus arkitektur har fått en exklusivare gestaltning med högglanslackerad ek och klädslar av svart möbelhud.

I biblioteket har jag försökt skapa en lekfull mångfald av former, färger och material – en miljö fylld av lust och glädje. Hyllorna är tillverkade av massiv fura. Gavlarna handmålade av linoljebaserad färg och hyllplanen är obehandlade. Över bokhyllans framkant tittar en liten guldförgylld fågel fram i form av en prolerad list. All övrig inredning är utförd av alm, som ger en varmare brun färgton. Det stora runda bordet har ytskikt av pergament (kohud) med naturens eget färg och mönster. I mötesrummet har det långa bordet yta av almrotsfaner. Det runda bordet av massiv mahogny har jag snickrat själv som en gåva till Åsa som uppskattning av det na samarbete vi haft under denna långa resa i tiden. (Mahognyn inköpt från ett snickeri i Småland för 30 år sedan.) Gungstolen har jag utvecklat och tillsammans med min medarbetare Daniel Eriksson tillverkat i min egen verkstad. Det skall bli spännande att se hur den fungerar i verkligheten. Övriga stolar är från min standardproduktion i Gärsnäs.

För att aktivera den storslagna gården har jag i gårdens mittpunkt gjort en sittplats med 12 kronblad gjutna i vit betong med plats för växtlighet i mitten. Jag kallar den för prästkragen. På gården finns också sex kraftiga bänkar av norrländsk fura med tjärade underreden. De är tillverkade av ett litet sågverk utanför Östersund som drivs av Carl Malmstens sonson.

I hela projektet har hantverket i alla dess former varit nära. De flesta snickerier har tillverkats av SnickarAkademin i Kristianstad med Stefan Odén som ansvarig lärare. Snickerierna har varit en del av elevernas utbildning.

Jag kände att jag inte hade kompetensen att projektera ett belysningsförslag, som skulle uppfylla dagens krav, så jag bad Jonas Bohlin göra ett förslag utifrån sitt eget armaturprogram. Det blev en ljussättning som i allt stämmer med mina egna intentioner: överraskande och lustfylld. Tack Jonas för det!
Åke Axelsson

(Texten är publicerad i Arkitektur nr 1 2019.)

Julia Svensson
Julia Svensson är Arkitekturs chefredaktör. Hon är också konstkritiker i Dagens Nyheter och har en bakgrund som nyhets- och kulturjournalist.

Mer innehåll om ämnet