”Det är ett fruktansvärt resursslöseri att låta tiotusentals flyktingar gå sysslolösa. Varför inte låta dem bygga sina egna hus, i stället för att låta dem sitta på asylboenden i flera år innan de får chansen att komma in i samhället? Det är duktigt folk som tar sig hit. Som vågar ta steget att lämna sina hemländer. Som vandrar genom hela Europa för att nå Sverige. Vi måste yse dem som den resurs de är! Jag har själv varit projektledare för många självbyggen och ställer gärna upp igen. Jag är övertygad om att många flyktingar under sakkunnig ledning skulle kunna lära sig att bygga och att de dessutom skulle må bra av att få kontakt, både med varandra och med svenskar. Och jag vet av egen erfarenhet att det inte är svårt att bygga.

Redan på 1960-talet köpte jag tillsammans med några andra en udde utanför Njurunda, söder om Sundsvall, och skapade där Rumpans fritidsby. Av de 25 hus som står i Rumpan i dag är 20 byggda av rena amatörer. Vi hjälpte varandra, helt enkelt, jag stod för ritningar och också rent handgriplig hjälp. 1997–98 projekterade jag tre hus i Kalix tillsammans med 7–8 arbetslösa ungdomar och en lokal byggare. Ungdomarna fick riva ett gammalt hus och sedan återanvända det materialet. De fick också gå ut i skogen och avverka och såga upp virke. Husen står kvar och fungerar hur bra som helst. Det är en privat familj som äger dem i dag.

Men den tändande gnistan inför debattartikeln som publicerades i GP 11 december var ett projekt jag jobbar med i Holland just nu. Jag har i 15 års tid samarbetat med ekonomen och entreprenören Günter Pauli, han som skrev boken The Blue Economy och ibland går under namnet hållbarhetens Steve Jobs. Nu ska vi tillsammans med några holländska arkitekter göra ett slott off grid. Tanken är att koppla ihop mitt koncept EcoCycleDesign med Paulis Blue Economy i ett projekt de holländska arkitekterna kallar Blue Housing.
Parallellt har det uppstått idéer om att göra någonting för flyktingströmmar och arbetslösa i Holland. Ägaren till slottet, som är ett av Hollands större gods, säger att hon kan tänka sig att upplåta mark för att låta flyktingar bygga själva. Det var när hon sade det som jag tänkte: kan Holland så kan Sverige!
Jag bor i Göteborg och har fått mycket respons både från arkitekter och byggare lokalt. I slutet av januari ska jag träffa en person som har detaljplanerad mark i Lerums kommun som vi skulle kunna använda. Jag har också kontakt med en arkitekt i Tjörns kommun. Och med ett företag i Litauen som tillverkar prefabricerade byggelement av halm och lera.

Jag har ganska ofta mötts av argument som ”Det går inte. Vi brukar inte…”. Ibland tänker jag att det liksom vilar en förbannelse över enkla idéer som mina. Men mark kan omöjligt vara en bristvara i ett land som Sverige. Kunskap finns och pengar saknas inte heller. Ett enda ensamkommande flyktingbarn kostar staten 2 500 kr per dygn – det blir 75 000 kr i månaden… Som jag ser det har vi inte råd att låta flyktingar sitta sysslolösa på asylboenden i flera år. Eller att låta unga människor gå långtidsarbetslösa.
Jag mejlade till Boverkets generaldirektör Janna Valik när jag sett hennes utspel på tv 22 december och hon svarade och sade att hon vidarebefordrat mitt material till en av sina handläggare på Boverket. Nu hoppas jag på svar därifrån.
Till saken hör att mitt arkitektkontor redan 1997 deltog i en tävling som arran­gerades av Boverket – ”Bostadsidéer sökes”. Vårt förslag hade rubriken ”Bostäder för unga – kretsloppsanpassat självbyggeri” och handlade om att låta unga, arbetslösa få bygga själva. Vi vann första pris i tävlingen, men sedan hände det ingenting. Kan det vara så att det är 20 års inkubationstid för goda idéer?”

Berättat för Annica Kvint.