Bröd och arkitektur. Mycket tyder på att en av de närmsta årens viktigaste förändringar i den svenska arkitekturen blir de tillfälliga tillägg som görs i städer. Städer har börjat förstå värdet av det tillfälliga och det överraskande. Det som stadsaktivister och graffiti-målare förstått länge. Stockholms stad har nyligen upphävt sin nolltolerans mot just graffiti och börjat föreslå lagliga väggar runtom i staden. I Göteborg invigdes för ett par veckor sedan en bastu byggd av återvunnet material i Frihamnen, ritad av RaumblaborBerlin (bild ovan), beställd av kommunala Älvstranden Utveckling AB och är en del av Jubileumsparken som ska etablera Frihamnen som plats med händelser och evenemang. Omklädningsrummens väggar är byggda av 12 000 återvunna glasflaskor. Bastun är byggd ute i älven på en förankringsanordning, tidigare använd för fartyg – en betongdykdalb. Allt är väldigt Berlin. Det är roligt med knasiga små idéer även om man ibland får känslan av ni vet det där gamla talesättet om bröd och skådespel.

Kulturen äter upp snabbmaten? När Stockholms stadsbibliotek nu ska renoveras och byggas om – istället för den stora tillbyggnaden som ledde till en av världens största arkitekttävlingar men som aldrig blev av – vill man, erfar Biblioteksbladet; kasta ut snabbmatsrestaurangerna i de basarer som Gunnar Asplund ritade i gatuplanet. Asplunds idé – ganska radikal – var att just tillåta enklare kommers i basarerna. Mötet mellan kulturens monument och den enkla handeln. Nu finns tankar att bibliotekets verksamhet ska börja redan nere vid gatan. Det är en tanke som passar bra in på hur man börjat betrakta bibliotek de senaste åren. Om de tidigare varit just monument där en kunnig och bekväm kulturell klass kunnat röra sig närmar man sig nu mer det direkta tilltalet och slinka-in-kulturen. Bibliotek i tunnelbanor i Stockholm eller i gathörn där Seven eleven brukar ligga i Göteborg. Det borde mana till efterföljd. Kulturens svar på food-trucks – bokbussen – har ju funnits långt längre än de trendiga mobila mathaken, och bör nu i logikens namn spridas i större antal.

Diktatoriska megaprojekt. Nytt avsnitt av podcasten Staden idag, del två om Istanbul. På torget i den sömniga landsortsbyn Salizbosna fem mil från Istanbul har fem fastighetsmäklarkontor etablerat sig. Byn ligger intill den planerade kanalen från norr till söder – mellan Svarta havet och Medelhavet. Ett projekt som ska utgöra ryggraden i president Erdogans planering av en ny stad för fyra miljoner människor. 2009 antog staden Istanbul en ny masterplan för att fortsätta växa från öst-väst. President Erdogan har kastat denna Istanbuls konstitution över bord. Med kanalen, med den tredje flygplatsen i norr – som kommer utplåna stora delar av Belgradskogen och hotar vattenreservoarerna som staden får sitt vatten ifrån – och med den tredje bron över Bosporen ska en ny plats för Istanbul som en ”global city” etableras. Erdogans politiska karriär bygger till stora delar på stadsförnyelse. Hans löften till folket handlar om nya städer. I skuggorna av den urbanpolitik som nu förs finns en stad som hotar att utplåna själva förutsättningarna för sitt eget liv.