Foto: Matti Östling.

Ordningen är återställd

Arkitekturhistorikern Eva Eriksson välkomnar kulturdepartementets beslut att behålla ArkDes.

Kulturdepartementet ha låtit kungöra att man tänker behålla ArkDes. Det ska alltså inte läggas ned, som utredningen ”Gestaltad livsmiljö” föreslagit. Tvärtom. Nu är det helt andra tongångar: ”Regeringen förstärker ArkDes roll som nationellt arkitekturmuseum”, lyder rubriken på regeringskansliets pressmeddelande. Departementet betonar alltså att ArkDes i realiteten är ett museum, trots att den förra regeringen ersatte det inarbetade namnet Arkitekturmuseet (Swedish Museum of Architecture) med det konstiga ArkDes som egentligen står för den otympliga benämningen Statens Centrum för Arkitektur och Design.

Puh! Kan vi nu äntligen andas ut? Det har varit en lång resa från förra regeringens gradvisa nedmontering av kärnverksamheten, i all synnerhet arkivet, till förmån för en diffus verksamhet som skulle syssla med allt och intet. Det har inneburit mycket oro och tyvärr också mycket förlorad kompetens. Med den allmänna nedvärderingen följde sedan förslag till sammanslagning med Moderna museet, som därmed skulle kunna avsevärt utvidga sina lokaler. Det var före sommaren 2015.

Men redan efter sommaren var dessa idéer som bortblåsta. Då kom nämligen ”Gestaltad livsmiljö” med nya, radikalare förslag. Den ville helt sonika skrota det gamla museet, ersätta det med en ny myndighet och stycka upp allt som hade med historia att göra i skilda delar. Arkivet skulle gå till ”något annat museum”, utställningslokalerna skulle heller inte behövas, eftersom den nya myndigheten inte skulle bedriva någon utställningsverksamhet. Biblioteket skulle skiljas från samlingarna.

Nu är alltså äntligen ordningen återställd och museet kan få arbetsro, utan att ha något skrotningskrav hängande över sig. Vi kan i första hand tacka museets nuvarande chef Kerstin Brunnberg för det. Med sin initiativkraft och positiva energi har hon verkligen lyckats vända en mycket dyster situation.

Men säkert har också en stark opinion och inte minst mängden av kritiska remissvar till ”Gestaltad livsmiljö” påverkat kulturministerns ställningstagande. Kanske har också den betydligt klokare Museiutredningen haft någon inverkan, genom sin betoning av museernas självständighet, deras kompetens och kunskapsuppbyggnad inom sina ämnesområden och deras ansvar för att förvalta sina samlingar. Just samlingarna har nämligen varit en kärnfråga i diskussionerna kring ArkDes framtid.

Inte mycket har tytt på att det inom kulturdepartementet tidigare funnits någon större insikt om vilken betydelse ArkDes samling har, inte bara för att vi ska förstå vår egen historia och den bebyggelse vi har runt omkring oss. Den har också en internationell dignitet, som sätter den svenska arkitekturen i ett mycket större perspektiv och belyser sambandet med omvärlden på ett intressant sätt. Den är väl känd utomlands och lockar många forskare från andra länder. Det har även inkommit reaktioner på utredningen, undertecknade av en lång rad mycket tunga namn från den internationella arkitektur- och museivärlden.

Det finns mycket att säga om arkivet som inte ryms här. Men det viktiga just nu är kulturdepartementets mycket tydliga ställningstagande, som visar att det nu finns klara insikter om ArkDes betydelse som självständig museiinstitution. Det bådar gott för framtiden.

Eva Eriksson är arkitekturhistoriker och författare.

Mer innehåll om ämnet