Det finns ett ökat tryck från medborgarhåll på grönområden. Detta konstaterar teknikkonsultföretaget WSP i en studie som visar att önskan om närhet till grönområde hamnade högre än både livsmedelsbutik och vårdcentral nära hemmet. Under pandemin har det visat sig tydligt att varje grönyta också är en viktig social yta. Umgänge utomhus, över en promenad, ett samtal på en bänk, en lunch vid utebord – denna typ av möten har varit och är avgörande för människors känsla av livskvalitet i vardagen, och med nya arbetsvanor kommer dessa beteenden att finnas kvar.

Men stadsplanering går ofta i otakt med behoven. Ska något finnas i framtiden måste det befästas i detaljplanen, sena tillägg av exempelvis grönområden är i stort sett omöjliga. En ny studie av satellitbilder genomförd vid institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet visar att grönområden i Göteborgs kommun har minskat i omfång med 4,5 procent mellan 1986 och 2019, i så väl innerstad som mellanstad och ytterstad.

Gävles stadsarkitekt Helena Tallius Myhrman fick i samband med de kraftiga översvämningarna under augusti påminna politikerna om att sätta stadens klimatberedskap högre på planeringsagendan och framför allt minska de hård­gjorda ytorna. Stadsarkitekten påminner om att planering av det byggda också innefattar planering av det obyggda: allt är en sammanhängande gestaltningsuppgift.

I de långa planeringsprocesserna gäller det att ha gott minne. Kommer vi att minnas Gävle sommaren 2021? Kommer vi komma ihåg hemestersommaren 2020? Att lära av extremlägen är alltid viktigt, men i klimatförändringarnas tidevarv är det fullständigt livsavgörande.

I detta nummer strövar vi i det sociala landskapet. Parken, stadsrummet, kajen, torget, gravlunden; alla framställer möjligheter till aktivitet i en gestaltad balansakt. Följsamhet och programmering, kanske till och med plats för det oväntade. Och mänsklig aktivitet är bara en faktor, allt levande har sina livs­­­­­betingelser att väga in i rummet. Ett exempel på när programmering kliver följ­­­­samheten på tårna är SD:s förslag för Östermalmstorg med sex nya symmetriskt placerade byggnader, en lekplats, en läktare, en fontän, planteringar, gångbanor. För varje strikt programmerad kvadratmeter mister vi chansen att som med­­­­­­borgare själva skapa mening. I det övermöblerade förslaget finns en inbyggd rädsla för människor som själva bestämmer hur de ska använda sitt torg. Det gamla torget tillhandahåller ännu något som blir alltmer värdefullt: en öppen yta, att korsa, att möta någon på, att samlas många på.

Malin Zimm är chefredaktör för Arkitektur.