Huvudstadens nya byggnadsordning är ett verktyg för stadens utveckling, inte en auktoritär planerings­styrning. Det betonar stadsarkitekt Torleif Falk i en replik till Tomas Lewans debattartikel i Arkitektur 2/2021. 

Det är glädjande att Stockholms nya byggnadsordning får uppmärksamhet och spridning. I samband med publikationen har det i flera debattartiklar efterfrågats klara riktlinjer och bestämmelser. Byggnadsordningen anses vag. Oroväckande oklar, tycker till exempel Tomas Lewan i Arkitektur nr 3/2021. Det stämmer att vi inte i byggnadsordningen pekar ut konkreta begränsningar som exempelvis byggnadshöjder och utformning. Dokumentet presenterar i stället ett förhållningssätt och en arbetsmetod som tillsammans med kunskap och kompetens ska leda till en harmonisk utveckling. Byggnadsordningen är ett kunskapsunderlag och ett verktyg som beskriver stadens karaktär och framväxt. Den innehåller också en målbild för platsanpassad arkitektur med stöd i stadslandskapet, kulturhistorien och kringliggande arkitektur.

Stadsbyggnadskontoret har de senaste fem åren jobbat aktivt med att utveckla strategier för stadens gestaltning. I det ingår framtagandet av en familj av dokument med olika fokus som är innehållsligt kopplade till varandra. Dokumenten som ingår i arbetet är, förutom översiktsplanen med tillhörande riksintressebilaga och byggnadsordningen, en kommande arkitekturpolicy och till den hörande vägledningar med fördjupningar i olika ämnen. Tillsammans blir dessa dokument ett heltäckande strategiskt underlag för gestaltningen av vår växande stad.

Planeringsförutsättningarna är mycket komplexa i en stad som Stockholm, där många historiska lager lagts till varandra under lång tid i ett mycket varierat och sammansatt stadslandskap. Byggnadsordningen och den kommande arkitekturpolicyn kompletterar varandra som vägledande kunskapsunderlag för de lokala planeringsförutsättningarna som mer definierat regleras i bygglov, program och detaljplaner genom politiska beslut. Strategidokumenten samverkar för att samordna och säkerställa att detaljplanering och lovgivning drivs i samma riktning i staden som helhet, utifrån varierande lokala förutsättningar.

Tomas Lewan lyfter fram Byggnadsordning 1999 och annan litteratur från tiden och jämför med dagens byggnadsordning. Till och med i detta korta perspektiv är planeringsförutsättningarna i dag väldigt annorlunda. Vi har numera en starkt växande stad med en mycket stor bostadsbrist, stora klimatutmaningar och ett större medvetande kring kulturmiljöers betydelse. Vi har också en socialt utmanande situation där arkitekturen förväntas bidra till att minska ökande samhällsklyftor. En uppskruvad ekonomi skapar möjligheter, men den innebär också stora utmaningar i processerna. För att möta dessa utmaningar krävs avancerade avvägningar, kreativa lösningar, flexibilitet och rörelsefrihet i planeringen. Vi har i dag en marksituation där vi sällan, som till exempel i Hammarby Sjöstad, kan bygga på större sammanhängande ytor. Dessa är redan intecknade. I stället måste vi i hög grad ägna oss åt att förtäta i redan byggd miljö för att möta behovet av bostäder. Detta ställer andra krav och situationerna är sällan entydiga.

Utifrån samtidens komplexa planeringsförutsättningar är det varken möjligt eller önskvärt att återgå till svunna tiders mer eller mindre auktoritära planeringsstyrning. I dag har vi en avancerad lagstiftning som reglerar process och planering. Vi har också folkvalda beslutsfattare och ett stort medborgarengagemang. Detta ger andra förutsättningar än då exempelvis stenstaden planerades.

Under året kommer Stockholms arkitekturpolicy att färdigställas för att komplettera byggnadsordningen. Inte heller arkitekturpolicyn kommer att innehålla styrande regler och riktlinjer. Den är en fördjupning som visar på arbetssätt och metoder för hur arkitekturen kan bidra till att uppnå stadens mål. De samlade strategierna pekar mot en tydlig målbild och vision där staden på ett vitalt och kvalitativt sätt ska fortsätta utvecklas utifrån kunskap, och med utgångspunkt i stadslandskapet.