Stockholm står under hårt exploateringstryck, vilket kräver sakkunnigt granskande av nybyggen och fasta regelverk, skriver Tomas Lewan i denna slutreplik. Stockholms nya byggnadsordning har debatterats i två tidigare inlägg i Arkitektur (se länkar nedan). Denna replik publiceras endast på nätet. 

Nej, varsamhet är inte ”auktoritärt” Torleif Falk. Du är fel ute. Givetvis har du rätt i att Stockholm växer utifrån helt andra kriterier i vår tid än de som gällde på 1990-talet när den gamla byggnadsordningen togs fram.

Kännetecknande för vår egen tid är inte minst att kommunal och statlig planering blivit intressenter i exploatering och vinster samtidigt som de ska övervaka och leda byggandet. Våra pensioner, järnvägsteknik, tunnelbana och annat finansieras allt mer genom ohållbara markvärdesstegringar. Du nämner själv de svåruppnådda bostadsmålen.

Exploateringstrycket blir exceptionellt. Detta sker samtidigt med att granskande antikvariska myndigheter hålls undan eller förbigås och att regelverk urholkas. Vi ser därför omkring oss, fullt förklarligt, en utveckling där stadsbild och stadsmiljö ofta försämras på ett allvarligt sätt av nybyggen. Att kunniga antikvarier skulle kunna ordna den saken, vilket du antyder i din artikel, stämmer såklart inte. Man kan inte både ha kakan och äta den. Jag ser fram mot att fortsätta diskussionen när de ytterligare dokument du nämner i ditt inlägg presenteras.

Tomas Lewan

Tomas Lewan är arkitekt och kritiker.

Tidigare publicerade artiklar: 
Torleif Falks replik publicerad i Arkitektur 4 /2021.
Tomas Lewans debattartikel i Arkitektur 2/2021.