Det är intressant att social bostadspolitik förordas av både stat och byggbolag,  skriver Arkitekturs utsända Veronica Hejdelind.

Årets Almedalsvecka bjöd på över 4 300 seminarier, varav 346 berörde bostadsfrågan, 249 infrastruktur och 38 stadsplanering. Sveriges Arkitekters program i Arkitekturträdgården ger en bra bild av de frågor som varit aktuella för branschen under året. Så som den nya arkitekturpolitiken, träarkitektur, social hållbarhet, förtätning och bostadsfrågan. I år gavs dessutom mer utrymme för branschorganisationens medlemmar att presentera projekt och samarbeten än tidigare. Almedalen är en bra plats att lyfta frågor, lansera nyskapande projekt och visioner, en möjlighet som endast ett fåtal av aktörerna vet att utnyttja och mycket av det som sägs i Arkitekturträdgården har sagts tidigare. Men arkitektur diskuteras i år på långt flera plattformar. Kommuner, byggindustri, fastighetsbransch och forskningsvärlden har samhällsbyggnad och stadsutveckling högt på sina agendor. Flera arkitekter deltar här i paneler och seminarier. En annan yrkesgrupp som bidrar med intressanta iakttagelser är demograferna som förutspår utmaningarna som framtidens befolkningssammansättning innebär. Väl värda att hålla lyssna på. Social hållbarhet, infrastruktur och mobilitet är andra populära ämnen på årets Almedalsvecka. Men det är förvånande hur få som utnyttjar detta guldläge att tala om arkitektur så att allmänheten kan inspireras och lära.

Trots att bostadsfrågan lyser med sin frånvaro i partiernas valkampanjer, tog den stor plats i Almedalen. Det stora byggbolaget Veidekke presenterade flera rapporter samt ett eget rödblått bostadspolitiskt valmanifest. Intressant att Boverket såväl som Veidekkes analytiker nu uttalat förordar en selektiv social bostadspolitik, som fokuserar på dem som inte kommer in på bostadsmarknaden snarare än den generella välfärdspolitik vi sett dominera politikområdet hittills. Men det starkaste inlägget i frågan kom inte från någon panel utan från Fotografiska museet som producerat utställningen Tak över huvudet. I en serie stora foton, förödande vackert placerade i St Karins klosterruin, visas bostadskrisens obarmhärtiga konsekvenser för individer och samhälle. Barnfamiljen som tvingas leva i ett rum, tjugoåringen som drömmer om att flytta hemifrån, Lars som på grund av en serie olyckliga händelser tvingas leva som hemlös – det är trångboddhet, otrygghet och hopplöshet. Ingenstans i Almedalen blir behovet av ett socialt ansvarstagande bostadspolitik tydligare än här.

Almedalsveckan är på många sätt en spegling av samhället och samtiden. Att den norska hotellmagnaten Petter Stordalen, valåret 2018, av Expressen utnämns till hetast i Almedalen är symptomatiskt för en tid där marknaden dominerar över politiken. Dessutom har Visby kommun tagit ut så höga markhyror att det blivit svårt för många ideella organisationer att ha råd att närvara. Istället har några av bilindustrins största varumärken framträdande platser nere i själva Almedalen. I år fyller Almedalsveckan 50 år. Ska den överleva sin 55 års dag bör man hitta tillbaka till det oslagbara som är själva grundidén: att på den begränsade yta som är Visby samla politik, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle för öppna samtal om allt det som ett demokratiskt samhälle rymmer. Sista kvällen somnar jag till ett gäng roséstinna minglares skrålande av Ebba Gröns ”Staten och kapitalet”. Ett passande outro till årets Almedalsvecka.