Varför skilja på att rita och att bygga? Arkitekten Joanna Zawieja intervjuar fyra kollegor som färdigställt projekten själva.

Projekt: Slow House, Särsö, Stockholms skärgård
Arkitekt: Vida arkitektkontor
Mathias Wagmo om att låta ett fritidshus långsamt växa fram på en ö, med lokalt material och mängder av tid

Berätta om materialen i huset.
– Först förstod vi inte vilket arbete det är att bygga på en ö. Allt material måste ju fraktas hit över vattnet. Så vi började fundera på vad som redan finns här. Klipphällen finns, den har varit med och formgivit hela projektet. Vi köpte också ett mobilt sågverk och fällde valda träd. De flesta, både ek och furu, har vi sågat upp och torkat på plats. Det som tillkommit är lättklinkerblock.

Hur tog ni er an granitklippan?
– Vi har skurit av den bit för bit för att skapa en plan grund precis under huset. Knackat och skalat i ett halvår. Vi har också gjort terrazzo med fyllning av det vi skurit av.

Arbetet har nu pågått i femton år. Vad händer när man ger ett projekt så här mycket tid?
– Man kan skapa rum där man vill vistas. Alla de små kvaliteterna som finns på plats kan man få syn på och låta vara kvar. Slow house handlar mycket om sådana små val. Vi har verkligen levt därute under hela projektet.

Finns det aspekter i huset där tiden själv står för förändringen?
– Allt trä är rent och all sten är rå, vilket gör att naturen gärna vill komma tillbaka. Huset har ingen sockel utan står direkt på marken. Nu börjar naturen forma sig efter huset, och klippans mossa börjar krypa upp längst norrsidan.

Projekt: Shell, Jonsvatnet, Norge
Arkitekt: Studio Näv
Carl Fransson och Thomas Paltiel om ett prefabprojekt som levererades med roddbåt

Vad är det här för plats?
– Jonsvatnet är ett naturreservat sydost om Trondheim. Tomten köptes av Thomas fars farbror under 1950-talet. Konstruktionen ersätter en förfallen ekonomibyggnad och kommer användas som båtförvaring under vintern – och en plats att bo på under sommaren.

En plats att bo … Berätta mer!
– Shell erbjuder skydd mot regn och stark vind. Vi ville skapa ett extremt förhållande mellan plats och bostad. Det är möjligt att elda direkt på golvet som är av fibercement.

Vad är det den står på, hur ser marken ut?
– Byggnaden står i vattnet på lerbotten och på skogsmark. Marken är porös så den har ordentliga fundament, ett stort i vattnet på 120 cm i diameter, och två små på land. Vi har förstärkt marken kring byggnaden med marknät, och försökt binda marken genom att återplantera den ursprungliga floran.

Hur monterade ni samman strukturen?
– Mekaniskt med bultar. Konstruktionen består främst av prefabricerade element. Ett stålskelett, med väggar och yttertak gjorda av plastväv och plastnät. Innertaket består av aluminiumskivor med bikake-struktur.

På vilket sätt togs delarna till platsen?
– Över vattnet med en roddbåt med liten elektrisk motor. Det största materialet drog vi efter båten på en flytbrygga. Delarna var färdigdimensionerade, men under byggprocessen valde vi att förenkla vissa detaljer. Så nu har vi material över som kommer användas till en annan mindre byggnad på samma tomt.

Projekt: Test.site.steninge, Steninge
Arkitekt: Patrik Bengtsson 
och Caroline Mårtensson
Caroline Mårtensson om att bygga ett naturhus av hampakalk som blivit både bostad och kunskapsbank

Ni har byggt ihop ett glashus med ett hus av hampakalk, varför?
– Steninge har en tradition av jordhus som nya byggregler satt stopp för då det är svårt att räkna på isolervärdet. Hampa-kalken blev vårt svar. Den har ett bättre u-värde än jordväggen och binder koldioxid. Det fina är att hampaskärven är en restprodukt, och hampan som växt är en bra mellangröda i jordbruket.

Hur applicerade ni den?
– Först byggde vi en traditionell bärande trästomme av 45 × 175-millimetersreglar. Runt reglarna packades hampakalken genom att sprayas upp mot en bakom-liggande form.

Är den efterbehandlad?
– Vi funderade på att låta hampakalken vara obehandlad i växthuset men spray-tekniken gjorde den ojämn, så vi kalkputsade dessa väggar likt de andra. Inne i huset har vi putsat med lera från slätten och målat med silikatfärg. Vår slutsats är att spray-tekniken är bäst för tilläggsisolering och liknande. Numera finns prefabväggar av hampakalk som nog skulle fungera bäst i en större produktion.

Vad är känslan av väggarna mot handen? Har de en doft?
– Jämfört med betong känns de lätta, porösa, nästan som en slät pimpsten med lerputsen och silikatbehandlingen. Den råa hampakalkytan påminner om en OSB-skiva, men är lätt i förhållande till sin massivitet. Året de torkade hade de en kalkdoft, men den känner jag inte av längre.

Projekt: Herrvik, Gotland
Arkitekt: Studio Akane Moriyama
Akane Moriyama om att skapa ett textilt rum med tretton utblickar

Hur kom ditt projekt Herrvik till?
– Beställaren bad mig om ett textilt verk. Han är själv konstnär och samlar på konst från vänner. Jag valde att skapa en ”historisk” gardin över hans befintliga samling. 
De geometriska abstraherade formerna representerar hans samlade verk i huset.

Vad består textilen av och hur är den gjord?
– Den består av en tre meter bred beige 
väv. 100 procent linne från Belgien. 
Formerna består av utsnitt med tunnare väv för att skapa kontrast. Den tunnare väven har jag färgat blekrosa. Utmaningen var att göra utsnittens fåll mindre synlig och tunn. Och att sammanfoga de två olika materialen så att de betedde sig likadant, med samma fall och stretch. Jag fick hjälp med utförandet av Textilateljén Lotta och Lisbeth.
– Beroende på ljuset kan man se igenom den, den blir till fönster inuti fönstret. 
Det skapar också skuggspel i huset.

Formerna lägger till en annan skala och orienteringspunkter. Relaterar de till landskapet utanför?
– Nej, det är snarare en kronologisk -förteckning över konstverken, från -vänster till höger. Som en spegling av de tretton verk som då fanns i huset. Jag tänker på utsnitten som utblickar mot konstverkens vyer.