Begreppet skalbarhet används ofta av entreprenörer, som vill understryka vikten av att bygga upp en organisation eller ett system så att det klarar av att växa. Det är symtomatiskt för vår tid att retoriken handlar om att skapa möjligheter för tillväxt, inte förmågan att minska. Men det är just förmågan att både skala upp och skala ned inom samma system som utmärker idén om skala.

Skalövningar kanske låter som en trist pianoläxa. Men att bemästra skalan är avgörande för kvaliteten, vilket arkitekten och stadsplaneraren Kjell Forshed påminde om på ett seminarium härförleden. Som arkitekt måste man träna in känslan för olika typer av rum – bostadsrum, stadsrum, gårdsrum – för att kunna skala ner. Formeln lågt och tätt innebär således en skärpt användning av varje kvadratmeter. Forshed understryker att ”man måste öva för att få detta att funka”.

En unik arkitektonisk skalövning är Hage i Råängen, som också involverar parametern tid. Så visar det sig också att beställaren i detta unika fall är en auktoritet vad det gäller verksamhet över tid. Domkyrkan i Lund har som markägare och beställare ett tidsperspektiv som både framåt och bakåt i tiden kan räknas i mansåldrar och årtusenden. Arkitekterna fick agera inom denna skala och har åstadkommit ett tidsankare på en plats som gradvis fylls och ändrar karaktär. Som första struktur i det kommande bostadsområdet skapades en muromgärdad trädgård, som mest liknar en ursparning av det befintliga landskapet. Nu är den en byggnad på ett öppet fält. Snart är den ett litet fält omgiven av byggnader.

Skala är inte lätt att förstå. För hundra år sedan kom den engelske matematikern Lewis Fry Richardson på under mätningen av den engelska kusten, att längden på en kustlinje beror helt på mätverktygets längd. Mät med en måttstock och du får en sträcka, men mät med ett flexibelt måttband och du får ett annat mått på samma kuststräcka.

Om en geograf talar om ”lokal skala” betyder det den skala där det går att utläsa särarten på en given plats. Vattenkällor, topografi, jordmån, vegetation är sådant som återges i lokal skala. I Duved har man utgått från den lokala skalan för att forma sin framtid. Man har studerat allt som formar orten inifrån: människor, verksamheter, natur och infrastruktur.

I Duved vill man återuppfinna byn och alla tjatar om huruvida idéerna är skalbara. Det kanske inte är rätt fråga att ställa. Jag tror att Duved är något på spåren för att man har tagit fram måttbandet i stället för måttstocken. Den uppmätta sträckan har blivit oändlig, liknande det fraktala förhållande som kustmätaren Richardson uppmärksammade. Och byn fortsätter att växa med varje fördjupad kontakt som knyts mellan plats och människor i tid och rum. Ju fler man pratar med, desto större blir världen, och byns unicitet växer exponentiellt med dess generalitet. Till slut innehåller den hela världen. Le monde est un village.

Malin Zimm är chefredaktör för Arkitektur.