Framtiden börjar här, ArkDes
Till och med 4/8

Kläder som ger gamla människor nya muskler, en terapeutisk robotsäl, en tillverkningsfabrik i rymden. En rosa Pussy Power-mössa, ett medicinskt kit för den som vill frysa ner sig efter döden, en gångbro i Rotterdam finansierad genom crowd funding. Dessa och ytterligare, sammanlagt åttio, ”designprojekt” visas just nu i Framtiden börjar här. Där redogörs också för en obemannad båt som sanerar olja och den globala fröbanken på Svalbard, skapad med tanke på framtida katastrofer. Både trösterikt och skrämmande på ArkDes alltså.

Utställningen handlar enligt presentationen om ”designens förmåga att forma morgondagens värld”. Men Kieran Long, överintendent för ArkDes, tar tillbaka hälften lite längre fram i texten, där han skriver att utställningen ”vill belysa hur design är med (min kursivering) och formar morgondagen och hur tekniska innovationer kommer att påverka våra liv”.

Designbegreppet har breddats rejält under de senaste femton åren. Numera avser den ofta processer i stället för konkreta ting. Ändå, vill jag påstå, är gestaltandet fortfarande det centrala. I Framtiden börjar här spelar tekniken huvudrollen. Formen är underordnad, den nämns sällan i sammanhanget. Knappast något enda projekt intresserar sig för det skulpturalt innovativa. Jo, det om 71-åriga Cindy. Hennes silikonproteser visar att de bästa innovationerna inte alltid är högteknologiska. Och inte heller behöver designas av proffs.

Framtiden börjar här är ursprungligen gjord för V&A i London, då initierad av bland andra just Kieran Long. TAF Arkitektkontor har format den svenska varianten utan rumsliga utsvävningar. Det är snyggt och rationellt. Här finns mycket att fundera kring och fördjupa sig i. Dessutom en fin katalog (tyvärr bara på engelska) med ett urval av projekten för den som vill lära ännu mer. I de fyra avdelningarna Jag, Samhället, Planet och Livet efter ställs många frågor om etiska normer och mänsklig kontakt. Men Framtiden börjar här kräver tid. Det är svårt att tränga in i de tekniskt avancerade projekten och risken finns att besökarna rycker på axlarna i stället för att engagera sig. Tyvärr.