Kunskapshuset i Gällivare smyger sig in i stadskärnan som en länge saknad pusselbit. Det är en byggnad som verkligen berikar platsen, skriver Karin Milles.

Ortnamnet Gällivare kommer från samiskans Jiellevárri, Sprickberget. Här levde samerna i frid tills järnmalm påträffades i berget och Sveriges riksdag beslutade att även samerna skulle kristnas. Ettöreskyrkan stod klar 1744 och runt den växte sedan Gällivare fram, när den kommersiella utvinningen av malmen i Malmberget tog fart och malmbanan byggts för effektiva transporter. Samernas orörda vidder förvandlades till tätorter som helt har kommit att domineras och styras av gruvindustrin. Orter i ständig förändring, så ovillkorligt bundna till malmkroppens vindlingar i underjorden.

Malmberget gör nu samma resa som Kiruna. Malmen ska brytas och samhället flyttas och införlivas i Gällivare centralort. Kontrasten mellan det gamla och det nya är stor. Malmbergets äldsta arbetar- och tjänstebostäder flyttas till viss del, men de flesta ersätts i stället av moderna, snabbproducerade bostadsenklaver. I centrala Gällivare finns redan i dag all kommersiell och offentlig service samlad, men för en utomstående, en dimmig vardag i oktober, är stadskärnan faktiskt rätt trist och grå. Men nu satsas det stora LKAB-pengar också på nya offentliga byggnader och centrum genomgår en dramatisk förvandling. En arena med ishall har byggts i en ny stadspark, ett multiaktivitetshus är på gång och i det nya Kunskapshuset ryms numera hela traktens gymnasie- och vuxenutbildningar. Såväl praktiska som teoretiska samlas de under ett och samma, efter naturen formade, tak.

Kunskapshuset är skickligt insmuget mitt i stadskärnan och trots sin storlek känns det alldeles självklart på platsen, likt en länge saknad pusselbit. Byggnadens asymmetriska form och lek med höjder bidrar till att bryta ner skalan och den genomgående entréhallen ger möjlighet till rörelse rakt igenom skolan. De vindlande, växtbeklädda taken ger associationer till det omgivande landskapet, vintertid inbäddade i ett täcke av snö, och de olika lärosalarnas stora glaspartier ger fina utblickar över staden och de vidunderliga vidderna bortanför.

Utanför fasadens limträkonstruktion griper röda, konvexa trälameller tag i angränsande gaturum i tre väderstreck, vilket ger oväntade visuella effekter beroende på var betraktaren står. En lek med kontraster där skolan i vissa vinklar upplevs uppglasad och i andra helt sluten. Formglädjen och kulören kan ses som en samtida tolkning av traktens hantverkstradition, men lamellerna är inte bara utsmyckning utan har också en viktig solavskärmande funktion. När det väl är sol här är det sol länge och bländande. Synd bara att det enbart är kulören som är slamfärgsröd och inte färgen i sig.

Vid Postgatan är en transformatorstation placerad mitt för entrén, men lik en hemlig lappkåta gör den snarare ingången suggestivt annorlunda än skymd. På andra sidan den inre passagen ligger den mässingsklädda huvudentrén. Utanför öppnar ett torgrum upp sig mot Kyrkallén och den gamla Centralskolan, som i dag rymmer ett hembygdsmuseum. Några äldre byggnader behövde visserligen rivas för att ge plats åt den nya skolan, och kontrasten mellan Kunskapshusets stora volym med sitt moderna formspråk och den lilla Centralskolan i nationalromantisk stil är stor, men intressant. Det nya förhåller sig respektfullt till och förstärker det gamla och de båda skolorna kan ses som fina representanter för sin tid. Centralskolan kom till när samhället byggdes upp och Kunskapshuset nu, när samhället omvandlas i stor skala.

I skolans hjärta, entréhallen Dagbrottet med sin generösa takhöjd, finns sittplatser i form av gradänger, sittmöbler i röd furu specifikt formgivna för skolan och en stor öppen spis, typisk även för offentliga byggnader här norröver. Från Dagbrottet klättrar sedan säregna trapplöp upp till alla våningsplan, likt gruvgångar inneslutna i svart stål. Liknande formmässiga kopplingar till gruvdriften, omgivande natur och det samiska kulturarvet går även att hitta i andra konstruktiva element och i viss inredning, såsom i det röda fiskbensmönstrade undertaket, i heltäckningsmattornas anspelningar på fjällandskapets vegetation och i det björknäverinklädda podiet i sammanträdesrummet högst upp. Tre samiska konstnärer har dessutom skapat två integrerade konstverk som låter ursprungskulturen ta plats såväl i som utanför byggnaden, som i sin tur tar stor plats i stadsrummet.

Byggnadens platsspecifika form medför en förhållandevis styrd inre struktur, där insidan ännu tydligare kunde ha återspeglat byggnadskroppens lekfulla asymmetri. Men på det stora hela är Kunskapshuset en byggnad som gör stor skillnad. Inte bara för dem som använder skolan utan faktiskt för hela samhället. För mitt i den stora förvandling som Gällivare nu genomgår står Kunskapshuset som ett lysande exempel på hur arkitektur på allvar kan bidra till att förändra och berika en plats. Kyrkan mitt i byn är numera ett kunskapens hus som med sin röda kulör lyser upp den arktiskt karga miljön och lockar besökarna in i värmen.

FAKTA

Projektets namn: Kunskapshuset Adress: Postgatan, Gällivare Byggnadsår: Programhandling 2015, 2016–2020 Bruttoarea: ca 23 000 kvm Byggnadskostnad Mkr: Ca 600 000 000 kr inkl moms Eventuell certifiering: Projekterad för att uppnå miljöbyggnad silver

Arkitekt: Liljewall och MAF Arkitektkontor i samarbete

Liljewall: Uppdragsansvarig: Harald Gamrell Handläggande gestaltande arkitekt: Lars Olausson Handläggande gestaltande inredningsarkitekt: Jonas Hermansson Handläggande byggingenjör: Johan Lindkvist BIM-ansvarig: Oskar Eriksson Handläggande arkitekt: Veronica Sundqvist (programhandling & systemhandling) Uppdragsledare: Johan Brendelökken Medverkande arkitekt: Philip Hjorth Medverkande ingenjör: Martin Larsson Storköksprojektör: Mattis Dahlberg Tillgänglighetsansvarig: Anneli Sundkvist Visualisering: Karl-Johan Bexér och Christoffer Thulin Marknad/kommunikation: Katarina M Styf och Camilla Lindahl

MAF Arkitektkontor: Uppdragsansvarig arkitekt: Mats Jakobsson Projekteringsledare: Jonas Jakobsson Projekteringsledare: Jonas Jakobsson CAD-ansvarig: Oskar Eriksson

Landskapsarkitekt: Marianne Hansson och Katja Karlsen, Liljewall & WSP

Stadsplan/Planarkitekt: MAF Arkitektkontor/Gällivare kommun

Övriga konsulter: Konstruktion: WSP Byggprojektering El, VVS, Energi/Klimat, Miljöbyggnad: WSP Systems Geoteknik, mark/VA: WSP Samhällsbyggnad Brand: Brandskyddslaget Akustik: Tyréns Konstnärlig gestaltning: Anders Sunna, Monica Edmondson, Britta Marakatt-Labba Entreprenadform: Samordnad generalentreprenad Byggnadsentreprenör: Nåiden Bygg AB

Beställare: Gällivare kommun

Arkitekten beskriver

Kunskapshuset är placerat centralt vid torget i Gällivare. Volymen har knådats och höjderna varierats för att få byggnaden att landa in i och möta staden på ett proportionerligt sätt.

Byggnadens fasader har ett samlat uttryck, en kulör, ett formspråk, en volymhantering. Kulören är hämtad från de rödaste inslagen i naturen. Formspråket är inspirerat av mönster i det samiska konsthantverket. Volymerna är vinklade och skurna för att skapa en sammanhållen helhet och anpassa sin skala mot staden. De utvändiga limpelarna är vinklade med varierad höjd på vinkelns spets, vilket bidrar till en rörelse och rytm i fasaden. Rör du dig längs fasaden upplevs den som sluten då de vinklade limträpelarna är ställda ut från fasaden. Ser man byggnaden på avstånd upplevs den som helt glasad. De guldfärgade detaljerna i entréerna och i takhuvarna fungerar som lugna fokuspunkter. De utvändiga limträpelarna binds samman med limträbalkar i undertaket inomhus, vilket skapar ett konstruktivt mönster, som ett förstorat hantverk.

Den samiska kulturen har varit en viktig inspirationskälla; det historiska konsthantverket med löpande geometriska mönster och den nutida politiska konsten. För att få med både platsens historia och nutid i projektet har vi valt att samarbeta med tre samiska konstnärer som bland annat berättar om samernas traditionella kultur och religion på en betongyta längs fasaden, där vi låtit gjuta in deras teckningar i relief.

Byggnadens insida följer samma koncept som utsidan. Det röda träet fortsätter in och formar undertaket i ett geometriskt mönster. Insidan av ytterväggarna är röda och de övriga väggarna i huset är klädda med en ljus spaltpanel. En stor svart ståltrappa vrider sig upp genom entrérummet. Utformad som gruvgångar tar den eleverna upp genom huset och ut till utbildningslokalerna. Vi har formgivit möbler och fast inredning och försökt att skapa en väl sammanhållen upplevelse av byggnaden med inspiration från gruvan, naturen och den samiska kulturen.

Lars Olausson