Vinnaren av årets villapris, som även utgör en del av vinnaren till Ung Svensk Arkitektur-priset, är en på samma gång drömsk och maskinellt rå skapelse. Byggnad 104 är en suggestiv omvandling av en övergiven luftvärnsbunker, som tillsammans med nybyggda delar bildar ett unikt privat residens (Arkitektur 4/2017).

Ovan mark ritar villans nya delar små abstrakta tecken av låga murar i det karga landskapet på Bungenäshalvön på nordöstra Gotland. Under den leder smala gångar ner mot den djupa cirkelrunda brunn där själva luftvärnskanonen tidigare stod, men som nu rymmer en liten stensatt bassäng. Ett varmt bad på en sträng militär plats. Kanonschaktets öppning mot himlen är täckt av en rund glasskiva, och där ovanför ännu ett lager vatten.

Det är dystopiskt och sensuellt på ett filmiskt sätt. Gestaltningen har inte väjt för platsens hårdhet, utan i stället omfamnat den och låtit den råda, samtidigt som alla noggrant genomritade detaljer är mjuka mot handen. Det stränga och det sensibla står sida vid sida i en poetisk sammanflätning av olika tidslager.

De övriga nominerade till priset hade väl lite dålig tajming som fick det här objektet med i startfältet. Allesammans fina och välgjorda byggnadsprojekt, men detta är ett projekt av en helt annan dignitet. Frågan är om det ens är villapriset som bäst täcker in dess förtjänster. Bunkerns slutenhet kontrasteras av platsens öppenhet. Inga stängsel omgärdar byggnaden, vilket tillåter både får och besökare på platsen att röra sig fritt alldeles inpå. Denna ovanliga blandning av lyx och folklighet är resultatet av en mycket medveten process för planläggningen av hela området, som gjorts av samma arkitekt. Det visar på en hantering av den sociala kontexten som sätter en nya referensram i sammanhanget. Allt arbete har även utförts av lokala hantverkare, och resultatet håller en arkitektonisk klass för sig.