I samband med den påtvingade sammanslagningen av institutionerna Arkitektur och Bygg och miljö intervjuades Chalmers rektor Stefan Bengtsson i tidskriften Arkitektur nr 2-2017. Motståndet hade varit starkt från Arkitekturs personal. De befarar att den yrkeskultur som arkitekturskolan är bärare av utarmas av den tekniskt-naturvetenskapliga majoritetskultur som dominerar Chalmers. Rektor argumenterade då för att sammanslagningen skulle ge ”bättre förutsättningar för arkitektur än idag, bättre synlighet och mer resurser”.

Ingenting tyder på att så blivit fallet. Frågan aktualiseras nu igen av stora ekonomiska problem på Chalmers och ett omfattande varsel som lagts i början av sommaren 2020. Oron över vad det innebär är utbredd bland arkitekturskolans lärare som är vana att bli styvmoderligt behandlade.

Ola Nylander, professor i Bostadsarkitektur, pekar på att arkitekturskolan har en stor del av sin verksamhet kopplad till undervisning. Behovet av ritsalar innebär högre kostnader än för föreläsningsbaserade teknikkurser. Det pensionsunderskott som nu uppdagats kan sannolikt härledas till Chalmers framgångar att vinna externa forskningsmedel, något som i mycket begränsad omfattning kommit arkitekturskolan till godo. Är det då rimligt att arkitektur som del av en storinstitution belastas av de största besparingarna på Chalmers, förutom att forskningen tyngs av mer än 10% högre overheadkostnader än på andra högskolor, frågar Nylander?

Karl-Gunnar Olsson, ingenjör och professor i Arkitektur och teknik, lyfter fram hur nedskärningarnas princip, att starkt begränsa inköp av externa lärare och istället låta forskare undervisa, kan vara rimligt i tekniskt-naturvetenskapliga ämnen, men inte för kvalificerade arkitekturprojekt där kunskapen i stor utsträckning utvecklas inom professionen.

Olsson vill också vara tydlig kring en vanlig missuppfattning om det Arkitektur och teknik-program (AT) som han ansvarat för. AT-studenterna är internationellt eftertraktade. Men nyckeln till detta ligger i att de utbildats parallellt i två kulturers arbetssätt. Båda arbetssätten behövs men AT:s lust för att med matematiska verktyg pröva form och fenomen har närmare släktskap med arkitekters utforskande designprocesser än med det managementtänkande och designregler som alltmer fått prägla samhällsbyggnadsteknik. Rektors tro att AT:s styrka bekräftar institutionssammanslagningen medför en risk att dess särart långsamt suddas ut och uppslukas av majoritetskulturen.

Det finns fler frågor: För något år sedan föreslogs till exempel ett grundår i arkitektur liknande det tekniska basåret. Syftet skulle vara dels att erbjuda arkitekturkunskap till en intresserad allmänhet, dels att utveckla urvalsprocessen och få bättre förberedda studenter. Därtill skulle det generera medel till Chalmers som då inte fyllde sina studieplatser, ge ett bättre lokalutnyttjande och bidra till bemanning av anställd personal och arkitekturs ekonomi. Förslaget förkastades av Chalmers.

Vi hade velat fråga hur rektor generellt ser på vad arkitekturens angreppsätt och helhetsorienterade metoder kan bidra till för att möta de framtida utmaningar som det komplexa samhällsbyggandet och ingenjörsarbetet står inför i ett mera hållbart samhälle. Vi hade också velat fråga om han vidhåller att institutionssammanslagningen har stärkt arkitekturämnet med dess egna kultur och metoder.

Rektor har fått en möjlighet att kommentera denna text och svarat med några mycket allmänt hållna ord om att ”arkitektur som disciplin är av fundamentalt värde för Chalmers”. Kanske är det dags att omformulera frågan om vad Chalmers vill med arkitekturen: Vad ska arkitekturskolan ha Chalmers till?