Genomförbarheten och Greta-effekten är två begrepp som förekommit i jurydiskussionerna bakom de nominerade till Planpriset och Sveriges Arkitekters pris för Landskapsarkitektur 2020. Malin Zimm har intervjuat alla jurymedlemmar som berättar om sitt uppdrag. Vinnarna avslöjas på Arkitekturgalan den 25 mars.

Det är något speciellt tillfredsställande med planpriset. Det är det enda av Sveriges Arkitekters priser som inte har nått det byggda eller anlagda tillståndet, utan som ännu innehåller hela sitt framtidslöfte, som befinner sig i det där tillståndet när allt är genomtänkt men inte materialiserats. Juryn vill lyfta hantverket kring planarbetet och inspirera till en ökad ambitionsnivå i hur man tar sig an samhällsutmaningar med planen som instrument. Priset besvarar frågan ”hur bra kan det bli?” istället för ”hur bra blev det?” och det ligger ett alldeles intakt mått av tillförsikt i den frågan. Planpriset är alltmer i vår tid en indikation på hur väl ett samarbete har genomförts.

Planprisjuryns specialitet är att avläsa processen och följa kreativiteten genom denna, med ett särskilt mål för ögat: genomförbarhet. Hur kommer planen att klara övergången från mötesrummen till en anlagd verklighet? Hur får man de goda idéerna att överleva ända tills de når brukare, boende och invånare i deras vardag? Det är en konst att bedöma genomförbarhet, men det är en erfaren jury som slår ihop sina erfarenheter från processer och tillsammans gör en rättvis bedömning, precis som de andra juryerna gör när de ställs inför sinsemellan mycket olika projekt. I mångt och mycket innebär juryarbetet konsten att på det mest rättvisa sätt jämföra helt olika projekt med varandra, trots olika platser, budgetar, tidplaner och förutsättningar.

Landskapsprisets syfte är att främja god landskapsarkitektur i Sverige. De nominerade projekten 2020 bär vittne om tre samtida fenomen som jurygruppen har iakttagit. Det övergripande temat är den hotade biologiska mångfalden, och hur de nominerade på olika sätt möter upp med vilda och gröna projekt, naturliga material, odlingar och rikligt med vatten. En viktig faktor som tas in i landskapsplanering är att platser går att återställa, som i reversibla parker. De nominerade projekten tar hänsyn till och främjar biologisk mångfald och gör inte onödiga permanenta ingrepp i den naturliga miljön. Juryn kallar det ”Greta-effekten” – en manifesterad klimatkamp, avläsbar i stadsrummet.

Landskapsarkitekterna bemöter barnens behov av lek i staden och ställer sig frågor om vad som krävs för att en plats ska kunna locka och användas av alla åldrar, barn och tonåringar, vuxna och äldre. Projekten skapar trivsel för olika grupper och plats för lek, även utan speciell ”lekutrustning”. Konsten har en viktig roll i landskapsprojekten då den kan tas i bruk för lek och sociala möten och skapa identitet och stärka berättelsen om platsen. Årets jury har även uppmärksammat den viktiga förnyelsen av historiska parker och hur dessa kan förnyas utan att förvanskas. Parker är älskade platser och ofta finns starka värden att utgå ifrån även om slitningsgraden i dag kan vara hög. Finstämda och varsamma tillägg ser juryn, som ett sätt att låta befintliga värden bestå och tillföra nytt liv.

Nominerade till Planpriset 2020:

Paradisparken i Borlänge, stadsdelen Kattvikskajen i Hudiksvall, Jönköpings grönstrukturplan för kommunens tätorter och Skaraborgs strukturbild för regionen.
Årets jury för Planpriset 2020 består av planeringsarkitekterna Claus Pedersen, Enar Nordvik och Alva Zalar samt arkitekten Vesna Vasiljkovic.

Nominerade till Landskapsarkitekturpriset 2020:

Anders Franzéns park, Stockholm, Broparken, Linköping, Nordisk djungel, Lund och Paradiset, Linköping.
Årets jury för Landskapsarkitekturpriset 2020 består av Pål Castell, landskapsarkitekt LAR/MSA, Sam Keshavarz, landskapsarkitekt LAR/MSA, Monika Gora, landskapsarkitekt LAR/MSA och Catharina Nolin, professor konstvetenskap.