Riksantikvarieämbetet vill pröva om staten kan byggnadsminnesförklara ett hus mot fastighetsägarens vilja.

Mariestads kommun ville i samband med att man byggt en ny idrottshall riva Vänershofshallen, en idrottshall från 1930-talet – uppförd 1939 efter ritningar av arkitektfirman Hagstrand och Lindberg. Byggnadsnämnden i kommunen bad om Länsstyrelsens åsikt inför eventuella krav på rivning. Länsstyrelsen slog 2013 fast att man ansåg hallen bevarandevärd, som varande ”unik och viktig”. Men trots länsstyrelsens yttrande beslutade kommunen att riva hallen. Enligt Johan Abrahamsson, kommunstyrelsens moderata ordförande i Mariestad eftersom man redan har byggt en ny hall och inte ser någon anledning att bevara den gamla, samt att den alldeles för dyr att rusta upp. Länsstyrelsen hade inget att erinra mot detta eftersom man msåte ha fastighetsägarens – i det här fallet kommunens – samtycke för en byggnadsminnesförklaring.

Men nu har detta lokala ärende fått en möjlighet att bli ett prejudikat när Riksantikvarieämbetet överklagar länsstyrelsens beslut till förvaltningsrätten.

– Oftast är man inte så tydlig i besluten om att det är det som man avslår på. Så, det här var ett tydligt exempel på när man har gjort så och då tyckte vi att det var viktigt att få prövat om fastighetsägarens motvilliga inställning då är ett hinder mot en byggnadsminnesförklaring, vilket vi hävdar att det inte är, säger RAÄ jurist Maria Barkin till Sveriges Radio.