Resiliens
Resiliens är ett begrepp som hörs allt oftare i stadsbyggnadssammanhang. Det är ett mått på hur stora störningar ett system kan klara. Hur snabbt en skog återhämtar sig efter storm eller hur lång tid det tar för ett samhälle att resa sig efter en finanskris, till exempel. Hållbarhet är en sak, resiliens en annan. De senaste tio miljoner åren har vi, enligt forskare i geologi, levt i tidsepoken holocen. Den präglades av ett stadigt och för människor gynnsamt klimat. Men nu har vi trätt in i den geologiska epoken antropocen, människans tid, och det stadiga klimatet har bytts ut mot ett som karaktäriseras av plötsliga förändringar. I en värld präglad av tröskeleffekter måste vi ständigt vara beredda på det oförutsedda. Och helst hitta sätt att vända chocker och störningar, som finanskriser eller klimatförändringar, till möjligheter. Därav behovet av resiliens.

Ekonationalprodukt
Stadstillväxtens ramar får ett nytt perspektiv genom Beijerinstitutet, vars forskning visar att städer är beroende av natur. Institutets nyligen genomförda undersökning av städer kring Östersjön med över 250 000 innevånare, visar att det krävs flera hundra kvadratkilometer skog, jordbruksmark, hav, sjöar och våtmark för att människor i en enda kvadratkilometer stad ska få den luft, vatten, mat och varor de behöver och för att rena stadens avfall i form av bland annat koldioxid och fosfor. Av undersökningen framgår också att det inte bara är själva naturytan som behövs, utan en kvalitativ natur med fungerande ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Ekosystemtjänster är enligt Beijerinstitutets föreståndare Carl Folke att betrakta som naturens bruttonationalprodukt (BNP). Naturen ger oss råvaror och tjänster genom att skapa bördiga jordar, ren luft och vatten, pollinera grödor, buffra stormar och klimatvariationer, producera mat och reglera vattencykeln. Men naturens arbete inkluderas inte i det ekonomiska måttet BNP. Därför behövs ett nytt begrepp.

Soldivan
Det var länge sedan nu som parkbänkar var tillräckligt för den livsnjutande stadsbon och flanören. Städernas parker och torg har de senaste tio åren möblerats med allt fler möbler som tidigare bara återfanns i privata trädgårdar. 1960-talet såg Baden Baden-stolarnas intrång i privata trädgårdar – en ny hedonism i svenska villor och radhus kanske hämtad från utlandsresorna till Spanien eller Grekland. 2010-talet har sett släktingar till Baden-Baden slå sig ner i de offentliga rummen. Nu senast i Västerås där man inför sommaren har placerat soldivaner i stadsparken. Divanerna för soltörstande får här också sällskap av ett annat villamotiv: Soldäcket. Nu är det väl bara solen man får vänta på.