Det slutna huset. Nu går vi in i en ny tid utan uppglasade husfronter där folk obekymrat lever on display. Till och med dokusåporna har ju den senaste tiden i allt högre utsträckning dragit sig in i slutna kontrollerade rum: Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre. Nu har de första tecknen börjat dyka upp på hus som sluter sig mot sin omgivning och inte avslöjar något. Den sista sucken på den vidöppna murens ideologi blev symbolisk: de fönster som man efter långa diskussioner tog upp i Bernt Nybergs landsarkiv – en av landets mest ikoniska tegelmurar (bild ovan) – får stå som en symbol för spiken i kistan i idén om den uppglasade fasaden. Det är inte utan att man drar en lättnadens suck. Står den öppna planlösningen på tur?

”Platsens ande”. Det var 1980-tal när Christian Norberg-Schultz begrepp genius loci – platysens ande – blev the shit inom arkitektur- och stadsbyggnadsdiskussionen. Det var ungefär samtidigt som flanören blev den perfekta stadsbon och den ”europeiska storstaden” lyftes upp ur glömskan och blev förebildernas förebild. När sedan Prins Charles och nyurbanisterna kidnappade tanken på det lokala och platsanpassade och den holländska platslösheten lyftes fram som idealet så blev det där snacket förbehållet de konservativa, bakåtsträvarna. Att försöka hitta en platsens själ ansågs som fåfängt, platsen hade många röster, olika röster, motsättningar och konflikter. Men eftersom bostadsbyggandet i så hög utsträckning sedan dess har blivit en excess i identiska hus som i stort sett bortsett från sin plats – lägenheten bostaden har varit viktigare än staden – så har begreppet börjat dyka upp igen. När vi på Arkitektur intervjuade unga danska arkitekter i vårt nummer om danmark (6/2014) talade de mycket om det lokala och platsspecifika. I senaste numret av Architectural Review hänvisar DRDH till just Norberg-Schultz när de pratar om det nya biblioteket i Bodø,Norge. Och det är kanske inte ett så dumt begrepp ändå. Även om det där med ande känns lite högtravande. Och smalt. Kan man hitta på något annat? Nåt som mer fångar in mångfalden: Platsens skärningspunkt? Platsens koordinater? Platsens raster? Platsens röster? Platsen system?

i-ordet. En längre tid nu har bokstaven i framför något signalerat fräschör och nyhet. Hämtat från Apples olika produkter har man kunnat lansera allt från tvål till trottoarer med prefixet i. Trottoarerna på Puerta del sol i Madrid är nu en del av den i-pavement som gruppen Via Intelligentia tagit fram. Wifi, bluetooth, qr-koder och annat blir tillgängligt via markbeläggningen. Alla som stått framför en vägg med smarta teveapparater på valfri elektronikbutik de senaste åren kommer nu snart få möta den smarta staden. Men frågan är här, liksom i all samtida digital samvaro, vad som finns på baksidan, på bakgatan där avlyssningen sker. I Västerås lanserade man enligt Maria Fors på Västerås Citysamverkan ”en stadsutvecklares våta dröm” i höst. De kallar det IOPS. Det är ett trådlöst nätverk som lokaliserar användarna i rummet. Det togs först fram för att förstå hur människor rör sig på ICA Maxi. Men nu används det i stadskärnan i Västerås. Medborgaren, eller konsumenten, får fri wifi och staden får uppgifter om hur konsumenten rör sig. Staden kan optimeras så att den till slut inte har några bakgator, avlyssningen kan ske överallt. Snart heter övervaknings­kamerorna i-Camera och vi ler vårt bästa selfie-leende in i dem alla.