”Funktionalismen är inte en stil, det är en arbetsmetod”, säger Sven Markelius i dokumentärfilmaren Anders Wahlgrens nya film Mr. Funkis – ett möte med arkitekten Sven Markelius.

Filmen visas på SVT Play och bygger på flera timslånga samtal, inspelade på band som legat gömda hemma hos Wahlgren i mer än 50 år. När Wahlgren mötte Markelius för första gången 1969 var arkitekten 80 år gammal och hade just ritat det som skulle bli hans sista projekt, Sverigehuset vid Kungsträdgården i Stockholm. Filmaren bestämde sig för att forska vidare om arkitektens livsverk och de träffades regelbundet hemma i arkitektens villa i Kevinge utanför Stockholm, fram till hans bortgång 1972.

Filmen bjuder på en snabbguidning genom Sven Markelius 60 år långa gärning: Från Bygge & Bo på Lidingö, via Helsingborgs konserthus, flerbostadshus på Tegnérgatan, bokförlaget Natur & Kulturs kontor vid Humlegården, Edna Martins villa på Lidingö, stadsplanen till Vällingby och arkitektens egen villa i Nockeby med halvmåneformad terrass mot Mälaren.

Men minst lika intressant är all Markeliustrivia som filmen innehåller: som att han redan i tonåren var en skicklig akvarellmålare och att han, samtidigt som han kom in på Tekniska högskolans avdelning för arkitektur 1909, också tack vare sin säregna barytonstämma hade kunnat välja Operahögskolan. Av filmen framgår också att Markelius levde i ett samboförhållande, var vegetarian och i informella sammanhang gick under smeknamnet ”Gröthingsten”. Samt att han redan 1972 oroade sig för den tilltagande miljöförstöringen: ”Man sover inför de stora händelserna”.

Mr. Funkis är kort sagt ytterligare en sevärd film av Anders Wahlgren. Trots att den bygger på 50 år gamla intervjuer skulle en hel del av det som sägs i den lika gärna kunna sägas i dag. Inte minst sådant som: ”Att rita billiga bostäder är arkitektens viktigaste uppgift.”

Annica Kvint är kulturredaktör för Arkitektur.