Vätternleden, mellan Jönköping och Ödeshög. Landskapsarkitekt Arne Segerros. 

Sommaren är för många bilåkandets  årstid. Man ska ta sig mellan olika platser. Inte sällan är detta en tröttsam och monoton syssla som bara avbryts av den tomma glädjen i att bläddra bland smågodis och veckotidningar på en bensinmack. Men det finns ögonblick där själva resan blir mödan värd. Som längs Sveriges vackraste vägsträcka, Vätternleden, som ligger strax norr om Jönköping. Vätternledens dragning, dess anpassning till det dramatiska landskapet längs Vätterns östra sida, ritades av Arne Segerros på 1960-talet. Med inspiration från amerikanska svepande ”parkways”, som på 1930-talet förfinade konsten att servera vackra landskap genom vindrutan. Det händer inte ofta när man rör sig i Sverige, där motorvägar snarast excellerar i monotonins konst. Men Vätternleden är undantaget. Man kan med fördel passa på stanna och äta på restaurang Gyllene Uttern, som invigdes midsommarafton 1933 och som detta Bergmanår kan uppmärksammas eftersom den förekommer som rastplats i hans film Smultronstället. I scenen läser huvudpersonen Isac Borg – spelad av Victor Sjöström – de två första verserna ur Johan Olof Wallins psalm ”Var är den vän som överallt jag söker” med bland annat orden ”när dagen flyr, jag än ej honom finner, fast hjärtat brinner”. Se där en textrad att köra bil längs en vacker väg till.