Det året vi säger farväl till har lärt oss en del om närhet: den vi hade, den vi förlorade och den lilla viktiga närheten som blev kvar. I väntan på covid-vaccin har det varit tydligt att det enda verktyg vi har haft mot smittspridning hittills är beteende. Människors beteende och förmåga att fatta kloka beslut och handla solidariskt. Klart vi har sett en del av bristande uthållighet och svagt konsekvenstänkande också. Men det är beteendet och de solidariska besluten som har gjort skillnad.

Mänskligheten befinner sig i samma läge i förhållande till klimatförändringarna. Det finns ingen allom frälsande teknologi, innovation eller vaccin som hjälper mot den globala uppvärmningen. I 2020 års sista nummer av Arkitektur påminner KTH-forskarna Pernilla Hagbert och Eva Minoura om att hållbart byggande i Sverige präglas av ett starkt teknikfokus, men att tekniken i byggnaderna inte garanterar ett hållbart liv. Det behövs också beteendeförändring: att byggnaden hjälper de boende att fatta kloka beslut och handla solidariskt.

Inför 2021 önskar jag en tro och tillit till människors förmåga och att vi minns 2020 då vi i brist på tekniska lösningar i stort sett bara hade vårt eget och våra medmänniskors beteende att förlita oss på för att vända utvecklingen. Det gäller bara att minnas vad vi lärt oss. Ett mail från en läsare visade sig innehålla just vad vi behöver: en metod att ta kontakt med framtiden. Metoden fick mig att fundera över tidskriften Arkitektur på liknande sätt; ett brev till framtiden i professionen, en skrift genom tiden – närmare bestämt 120 år. Under 2021 använder vi tidskriften som en tidsmaskin och som en metod att ta kontakt med vår framtid.

Denna nyårshälsning avslutas med Ludvig Jönssons brev till sig själv som framtida arkitekt, skrivet under hans första år på arkitekturprogrammet på Chalmers. Tack Ludvig för påminnelsen om att text är den bästa tidsmaskinen.

Till alla, ett gott nytt efterlängtat 2021!

Malin Zimm, chefredaktör Arkitektur

* * * * *

Hej, hoppas allt är väl. Hoppas du har funnit ett jobb efter examen. Hoppas du är där du vill vara. 

Jag skriver till dig för att du inte ska glömma hur viktigt ditt yrke är, hur viktigt det är för framtiden, hur viktigt det är för människor. Jag sitter här hemma och funderar hur det kommer vara i framtiden, hur saker kommer se ut och upplevas. Idag finner jag inget svar, kanske har du inte heller gjort det än, men du vet definitivt mer än jag. Vad är viktigt för arkitekter i framtiden? Är det klimatet? Materialet? Hållfastheten? Eller något annat? För mig, idag, är det klimatet, men också skönheten. Har du glömt detta nu vill jag påminna dig om dessa två begrepp. Låt dig inte förblindas, för att det är detta som är viktigt. Arkitektur för mig, ett halvår in i min utbildning, är att finna balans mellan funktion och form. Hoppas att du håller med. 

Saknar du den tid jag skriver från? Jag hoppas inte att du bara ältar det förflutna. Hur ser framtiden ut på din sida? Håller du också på att skriva ett brev till din framtida arkitektur? Vad vill du skriva i brevet? Vill du ha förändring eller mer av det som redan finns? Under föreläsningarna i arkitekturhistoria blir jag djupt inspirerad av Le Corbusier och de tidiga modernisterna, är du fortfarande det? Jag vill tänka nytt, utveckla dagens lösningar och anpassa dem efter dagens människor. Jag vill rita hus som är klimatneutrala, men som samtidigt rymmer vackra arkitektoniska element. 

Just nu vet jag inte så mycket som jag skulle vilja veta. Du vet mer än vad jag gör. Däremot vet jag redan nu att framtida problem är mer komplexa än vad vi kan förutspå, men med historien som rättesnöre finner vi alltid lösningar, arkitekter såväl som ingenjörer.

Som sagt hoppas jag allt är väl, att du funnit ett jobb och är där du vill vara. Jag hoppas också att du gör din del i arbetet för en hållbar framtid, litet som stort. 

Med vänliga hälsningar,
Dåtiden