Att UR inte ens nämner dagens tankar om byggande ur ett livscykelperspektiv gör att tv-serien känns inaktuell redan innan den sänts i sin helhet, skriver Annica Kvint om UR:s nya tv-serie Byggnaderna som förändrar staden och avsnittet om Narkomfin.

Kollektivhuset Narkomfin stod klart i Moskva 1930. I den ryska revolutionens efterdyningar krävde industrin arbetskraft, och Moskvas undermåliga bostadsbestånd behövde kompletteras med hus som kunde massproduceras. Narkomfin, som ritades av den ryske arkitekten Moisej Ginzburg, utformades enligt en idé om yteffektiva etagelägenheter. Huset, för familjer i olika storlekar, rymde för sin tid stora lägenheter och var kopplat till en gemensam byggnad med förskola och kök-matsal.

Narkomfin beskrivs i avsnittet Boende för många i UR:s nya tv-serie Byggnaderna som förändrar staden (svtplay.se), där det också konstateras att det konstruktivistiska projektet fick en kort storhetstid. När Stalin tog över makten alltmer förvandlades byggnaden till en symbol för den ryska oppositionen – den nya makteliten ville se mer pompös, klassisk arkitektur. Men huset hade redan väckt internationell uppmärksamhet. Inte minst Le Corbusier hade besökt och inspirerats, vilket i sin tur skulle påverka synen på arkitektur under stora delar av 1900-talet.

Så här långt är tv-programmet definitivt sevärt. Men ju mer vi närmar oss nutid, desto mer tveksamt inställd blir jag. Den största utmaningen i dag är klimatförändringar, konstaterar speakerrösten. Programmet landar sedan i en intervju med upphovsmännen bakom BedZED, ett brittiskt bostadsområde i Londonförorten Hackbridge – från 2002. Visst kan man hävda att BedZED, med sina tjocka, välisolerade väggar, snålspolande toaletter och energimätare var ett steg på vägen, men i nutidsperspektiv känns projektet hopplöst föråldrat. Att UR inte ens nämner dagens tankar om byggande ur ett livscykelperspektiv gör att tv-serien känns inaktuell redan innan den sänts i sin helhet. Och det var väl knappast meningen?