Ylva Frid kommenterar årets Kasper Salinpris.

Vinnaren av årets Kasper Salinpris ligger i ett helt nytt bostadsområde i Örgryte, Göteborg, som byggs på den stora ängen mellan Delsjövägen och Delsjöns friluftsområde där tv-huset tidigare låg. Nere vid vägen är allt som vanligt: nybyggda, småtrist korrekta flerbostadshus och radhus. Man ser att någon försökt, att det skett kompromisser längs vägen, och att resultatet blir som det brukar bli i Sverige. Sen kommer man då till Studio 1 av Johannes Norlander, som ligger längs in i området närmast skogen, och då är det plötsligt som att vara i Danmark. Alltså som när man är i Danmark och står och tittar på välgjorda tegeldetaljer, tunna karmprofiler och snygga takavslut och undrar varför det aldrig byggs så noga och bra i Sverige. Det här beviset på att det gick: varenda detalj sitter, både på nära håll och på avstånd.

Allt är snyggt med Studio 1, men det är också en aning livlöst. Bostäder i markplan har generande insyn rätt in från gångvägarna utanför. Någon direkt gård finns det inte. Var ett barn skulle leka är inte självklart. Det är arkitektur för vuxna. Kritik på samma tema har framförts i en debattartikel av Akademin för landskapsarkitektur mot Råå förskola, som också fanns bland de nominerade. Den avgränsade gården rymmer alltför lite vild miljö menade de. Just att integrera grönska, ge plats för det vilda och okontrollerade – platser att utforska på egen hand – bör vara en allt mer angelägen uppgift i dagens byggande i takt med att städerna förtätas och många nya områden byggs. Både Studio 1 och Råå förskola förlitar sig på sin näromgivning – havet och skogen – för att lösa det behovet, men det innebär en risk för att bara de exklusiva lägena kommer kunna erbjuda sådana miljöer. Den tredje nomineringen, vårdcentralen Nötkärnan i Bergsjön däremot, överraskar stort med att innanför sin strama fasad bjuda en trädgårdsliknande interiör full med exotiska växter – en patientmiljö som är mer av ett spa än en kommunalgrå institution. Här demonstreras verkligen arkitekturens potential att göra skillnad i vardagen för många människor.

Det strama och avskalade förenar dessa tre nominerade. Betydligt mer lekfull och lättillgänglig är Bro Galopp, ett projekt som skapat en fascinerande och elegant publik byggnad kopplad till en galoppbana. Det är också bland de publika byggnaderna man oftast brukar hittar Salinvinnarna. Årets pristagare kan på sätt och vis ses som en mer intern angelägenhet för dem som bor i huset. Men som ett exempel på hur lägstanivån för vardagsbyggandet i Sverige mycket väl skulle kunna höjas kan det däremot få stor relevans.

Övriga nominerade till Kasper Salin-priset 2016: