Arkitekterna Denise Scott Brown och Robert Venturi arbetade sida vid sida under hela sina yrkesliv. De studerade, reste och fotodokumenterade, ritade byggnader och stadsplaner och skrev den mytomspunna Learning from Las Vegas. Tillsammans. Ändå var det Robert Venturi personligen som tilldelades Pritzker-priset 1991. Något som inte ens de 20 000 personer som senare signerade en protestlista mot det sexistiska beslutet kunde ändra på.

Mot bakgrund av detta är det naturligtvis hög tid att den numera 87-åriga Denise Scott Brown för första gången i sin karriär tillägnas en soloutställning. På Architecturzentrum i Wien skildras inte minst hur Scott Brown genom sitt fokus på sociala aspekter och medborgardeltagande bidrog till att redefiniera stadsplaneringen.

Scott Brown blandade erfarenheter från sin uppväxt i dåvarande Rhodesia med erfarenheter från 1950-talets London och delade som lärare och skribent också med sig av sina tankar om manierism, urbant liv, brutalism, populärkultur och vikten av att vara receptiv för andra människors smak och värderingar: ”Do I hate it or love it? Don’t ask, my inner voice said”.

Idén om att byggnader är skal som kommunicerar delade hon med maken, liksom vissheten om vikten av att både titta/ lära, skriva/teoretisera och rita/bygga. ”Var Bob min lärjunge? På sätt och vis. Precis som jag var hans”, sammanfattar hon.

Ändå lämnar jag den här utställningen med en besk eftersmak. Inte bara för att den i sitt försök till Las Vegas- gestaltning är både ful och roddig eller för att den är mer av en väggtidning än en utställning. Det är något med själva texterna som skaver. Om det nu var så som Scott Brown beskriver det, att hon med tiden blev alltmer av en ”fru” medan Venturi blev alltmer av en ”guru”, varför handlar så många citat om hur stilig hon tyckte Robert var, eller hur snygg hon kände sig när hon satt bakom Robert på hans motorcykel, med sitt röda hår böljande i vinden? Är det inte precis den typen av citat som utställningsmakarna borde undvikit, om de på allvar ville återupprätta hennes yrkesidentitet?