I bostadsbyggandets marknadsstyrda monokultur spirar en och annan muterad planta som visar på andra möjligheter. Claes Caldenby lyfter fram tre exempel.

Det svenska bostadsbyggandet är marknadsstyrt sedan 25 år. Konsekvenserna kan vi se: dyra bostäder, hög exploatering i attraktiva lägen, svårigheter för unga och nyanlända att hitta bostad, krympande ytor, försummade bostadskvaliteter. Samtidigt står vi inför akuta krav på en omställning mot ett socialt och ekologiskt mer hållbart samhälle. Kreativa lösningar på en del av problemen finns, men i det stora hela har vi byggt sämre bostäder det senaste decenniet än tidigare. Det är svårt att se några goda skäl för det. En diagnos på läget, med dess framkanter och avigsidor, ges i den nya boken Tiotalets svenska bostad som kommer ut samtidigt som detta bostadsnummer.

Ett annat Sverige är möjligt. Ser vi oss om i marginalerna till marknaden hittar vi några exempel som visar på en spännvidd av möjligheter.

Kollektivhuset Stacken i Bergsjön i Göteborg fyller 40 år i år. Det var en gång en pionjär i Sverige på det som har kallats ”det lilla kollektivhuset” eller ”bogemenskap”. Det betyder att det är byggt på de boendes samarbete kring måltider och husskötsel, en modell som fått internationell spridning under namnet cohousing, ofta uttytt collaborative housing. Stacken kom till i mötet mellan debattörer oroliga för den ”sociala atomiseringen” och en allmännytta som hade stora problem med tomma lägenheter i förorterna och därför var beredd att pröva alla lösningar. 40-årsjubileet är en framgång för idén, men vägen dit har stundtals varit dramatisk.

Stackenborna flyttade sommaren 1980 in i ett ombyggt punkthus från 1969. Upplåtelseformen var från början ”blockhyrning”, de boende var andrahandshyresgäster i en förening som hyrde huset av allmännyttan. I början av 2000-talet var huset på väg att säljas till en privat intressent och för att säkra sitt kvarboende köpte föreningen huset. Formen blev nu kooperativ hyresrätt med en insats på 100 kronor per lägenhet, vilket gör det mycket billigt att bo i Stacken. Kring 2010 uppstod en konflikt kring vegansk mat. När samtidigt utrymningstrappan från matsalen på plan fem av misstag försvann i en fasadrenovering blev det omöjligt att ha gemensamma måltider som tidigare.

Det hindrade dock inte ett stort projekt, drivet av ett par boende som jobbar professionellt med energihushållning. 2017 var Stacken ombyggt till passivhus med en helt ny fasad av blänkande mörkblå solceller som får det att sticka ut där det står sist i raden av likadana grå betongelementhus. En dryg tredjedel av den producerade elen används i huset, resten säljs. Värmekostnaden ska minska till en tredjedel och när lånet är betalt efter 15 år är ombyggnaden ren förtjänst.

Stacken är ett speciellt boende, präglat av engagerade, aktivistiska hyresgäster och med låg hyra av historiska skäl. En boende uttryckte det som att ”Här kan man leva ett värdigt liv fast man är fattig”, nog så svårt på dagens bostadsmarknad. Nybyggda kollektivhus av i dag blir dyra och därmed lätt begränsade till en på flera sätt resursstark medelklass. I Stacken finns värdefulla erfarenheter att hämta för en delningsekonomi som kan ta sig också andra former: ombyggt miljonprogram, samverkan mellan boende, kooperativ hyresrätt, solcellsfasad.

Ett annat projekt som prövar alternativa former är ETC Byggs hus som snart står klart i Västerås och sedan ska följas av fler i andra städer. Det kanske mest slående är att det rundar tröga banker genom crowdfunding, lån från människor intresserade av att bygget ska bli av. Det första huset används sedan för belåning av följande byggen. ETC Bygg driver också en utveckling av trähusbyggandet med massivträstomme, träullsisolering och ”klimatsnälla” brandskyddsmaterial. Hustypen är ritad av Kjellgren Kaminsky i samarbete med Hans Eek. Det är en kompakt plan med små lägenheter (1 rok 32 kvm, 2 rok 52 kvm, 3 rok 70 kvm) som kan varieras i punkthus som fyrspännare eller sexspännare eller som lamellhus. Flexibilitet har varit viktigt när det gäller såväl husets storlek som lägenhetsfördelning och möjliga gemensamhetsytor. Fasaderna är helt i trä med långsidorna täckta av balkonger och gavlar med en tydlig modulkaraktär. Husen kröns av ganska branta sadeltak. Byggkostnaden är kalkylerad till 20 000 kr/kvm och projektet drivs utan vinstintresse.

Allmännyttan är sedan början av 2010-talet inordnad i marknadstänkandets ”affärsmässiga principer”, enligt allbolagen. Det hindrar dock inte att allmännyttan kan agera samhällsnyttigt om den vill. Inte minst genom sin storlek är den en resurs om politikerna förstår att utnyttja den. MKB i Malmö har genom åren visat vägen. Greenhouse är ett förnyelseprojekt i ”ekostadsdelen” Augustenborg med en bebyggelse från tidigt 1950-tal. Kring ett gammalt tvätteri som blivit förskola med takträdgård har byggts ett högt punkthus och ett radhus i 2 x 2 våningar, färdiga 2016. Punkthuset har stora odlingsbalkonger som nås via en smutstålig köksentré och ger en standard likvärdig med villaboende för den odlingsintresserade. Takvåningen har ett orangeri. Radhusen har rymliga odlingsterrasser och solceller på taket.

Alla dessa tre projekt är flerbostadshus. I den internationella cohousing-litteraturen har man urskilt en ”svensk modell” av lite större kollektivhus, till skillnad från den ”danska modellen” med grupper av småhus. Flerbostadshuset har en outnyttjad potential för att bygga ett mer hållbart samhälle, men det har inte funnit sin form ännu. Att utveckla det är en designuppgift på alla nivåer, från finansiering och planer till fasadutformning. Design är inte ett segment, en lyx för dem som har råd, som marknaden tror. Vi måste sluta cirkeln, inte skära av den.