Kulturens byggnader är viktiga för att de befäster löftet om kulturens närvaro i våra liv, att de rymmer vår förväntan om det kulturella mötet. Temat i nummer 5 är Kulturskaparna och med det menar vi de byggnader, arkitekter, verksamheter och aktörer som möter människors behov av att samlas och bearbeta den gemensamma berättelsen om ett förändrat samhälle. 

Till skillnad från nordiska huvudstäder där märkesbyggnader uppförts under det senaste årtiondet, har det på svensk mark satsas på mindre kulturhus med många funktioner i mellanstora städer. I stället för kontroversiella nybyggen renoveras och uppdateras våra gamla kulturbyggnader, som Kulturhuset och Nationalmuseum. Samtidigt har vi också sett en utträngning av städernas mindre scener och kulturskapare, som klagas bort och hamnar på allt större avstånd från stadskärnorna. Är fler, mindre och mer lokala kulturanläggningar en mer framtidsinriktad form?

Det är inte bara den svenska politiken som tagit just kulturens överlevnadsförmåga för given under coronapandemin. Hur ska det gå? Den relevanta frågan ställs av Per Ahrbom som i en lång intervju beskriver tankarna då Celsings kontor 1968 ställdes inför att baka ihop Kulturhuset med ett tillfälligt Riksdagshus.

Projekt som presenteras i nummer 5:

• Sörmlands museum, Nyköping. Rasmus Wærn om länsmuseet av Carlstedt Arkitekter som skapar unik närkontakt.
• Kulturhuset tio14, Falun. En nyckel till den samtida kulturen. Pernilla Wåhlin Norén om ombyggnaden av 42 Architects.
• Hus 8/Slaktkyrkan, Stockholm. Industrialismen lånar sig väl till samtida kultur. Joanna Zawieja såg Slaktkyrkan av AIX Arkitekter i nytt ljus.
• Agora, Linköping. Det nya kulturhuset i parken kan bryta stadsdelens isolering. Dan Hallemar om Agora av White.