”Tydliga tematiska riktlinjer och geografiska fördjupningar av översiktsplanen på områdesnivå”. Det är vad som krävs för att stärka Stockholms stadsplanering, menar Samfundet S:t Erik, Svenska Byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research/Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse. I den nyligen publicerade rapporten Hur kunde det bli så här? har organisationerna granskat beslutsprocesserna bakom tre aktuella stadbyggnadsprojekt, Astoria, Gallerian och Liljeholmskajen, och det är en rejäl sågning av den rådande ordningen de serverar.

I rapporten står det klart att att exploatörer och kommunen i de aktuella projekten, i strid med rådande riktlinjer, träffat överenskommelser om viktiga förutsättningar utanför den offentliga dialogen. Överenskommelser som i praktiken varit så styrande att projekten sedan drivits igenom utan större ändringar i planprocesserna, trots skiftande majoriteter under mandatperioderna.

Viktiga avvägningar kring exploatering kontra bevarande kom upp först på detaljplanenivå, då det var för sent att ta in synpunkter från experter och medborgare. Den offentliga dialogen blev alltså ett spel för gallerierna.

De tre projekten hanterades var för sig utan att vara baserade på någon övergripande plan för framtida utveckling i respektive stadsdel. Inte heller följde man den principiella vägledningen i nationella regelverk eller de konkreta riktlinjerna i Stockholms byggnadsordning.

Kanske är den allra viktigaste slutsatsen av granskningen att riktlinjer i sig inte är tillräckligt, det måste också finnas oberoende instanser som ser till att de efterlevs.

Och faktum kvarstår: i dag väger snabba vinster tyngre än hänsynen till de natur-, kultur- och stadsmiljövärden som är avgörande för ett framtida attraktivt Stockholm. Det är en minst sagt kortsiktig strategi.