Malin Zimm: Gestaltning är strävan att möta allas behov

Många hakar upp sig på de delar av betänkandet Gestaltad livsmiljö som föreslår att stöpa om ArkDes till en ny myndighet och utse en riksarkitekt. Men utredningen gör det den ska 
göra i detta skede: bereder vägen för en brett förankrad politik, 
anser arkitekten Malin Zimm.

”En ny svensk politik ska byggas för arkitektur, form och design. En stadig stomme krävs, liksom möjlighet till brukaranpassning. Arkitekturpolitiken ska dessutom
vara inbjudande och lätt att orientera sig i – tillgänglig så väl som inspirerande.
Christer Larsson med sekretariat har arbetat med en uttalat holistisk ambition, metodiskt och inkluderande på goda kunskapsgrunder. De är väl medvetna om förväntningarna från de branscher och komplexa kunskapsområden som omfattas av utredningen. Man skulle kunna säga att bygglovshandlingarna för denna nya politik nyligen inlämnats, i form av betänkandet med titeln Gestaltad livsmiljö – en ny politik för arkitektur, form och design.
Det gäller för oss arkitekter att hantera möjligheten till en ny politik för vårt ämnesområde med samma förmåga att se helheten som vi tillämpar i vårt dagliga värv. Innan man zoomar in på enskilda rumsligheter behöver man göra en helhetsbedömning av förslaget.
Många hakar upp sig på de delar av betänkandet där ämnena föreslås repre­senteras, antingen av en myndighet (en omstöpning av, men huvudsakligen med exakt samma verksamhetsbeskrivning som den existerande myndigheten ArkDes) eller av en sakkunnig företrädare (förslaget riksarkitekt, placerad inom Statens Fastighetsverk).

Det centrala syftet med betänkandet är att åstadkomma en samsyn i samhället kring värdet av arkitektur, form och design, och mobilisera kraften att omsätta en värdekonsensus i praktiken. Hur åstadkommer man en värdegrund och hur grundar man handlingskraft? Delvis genom att bygga vidare på befintliga strukturer, det vill säga, låt alla ha lite rätt från början och känna igen sig på den rätta vägen.
Ett annat svar återkommer genom hela betänkandet: vikten av att sprida kunskapen till fler aktörer, allt ifrån barn och unga till beställare – och vikten av att öka de tvärdisciplinära förbindelserna.
När man har erövrat många nya kunskapsbaser i samhället har man också skapat något alldeles avgörande; förväntan från flera håll på vad man kan få ut av arkitektur, form och design. För att lyckas genomföra något brukar man unisont framhålla vikten av, i tur och ordning: ledarskap, mod och handlingskraft. Förutsatt att dessa egenskaper får agera i ett system med samverkan, hög förutsägbarhet, långsiktighet och tydliga spelregler.

Vad bör göras? Styrmedel och lagstiftning är förstås spelregler men i praktiken pajskal för en rejäl fyllning av allmän attitydförändring. Gestaltad livsmiljö gör det utredningen ska göra i detta skede: bereder vägen för en brett förankrad politik. Här finns strategi för förstärkning av det internationella utbytet, försäkring om kunskaps­utvecklingen framöver, insläpp av nya aktörer, och lärdom från de länder där en inriktning för arkitektur och design införts tvärs över flera tunga departement.
Här finns också det som tagits upp i den inomprofessionella debatten; mer kunskap hos beställaren, offentlig upphandling på bättre kunskapsgrund, samt vikten av att skapa drivkraft i kommunerna att ställa krav på hållbar och genomtänkt arkitektur.
Utgångsläget är till den nya politikens fördel: FNs Global Goals har i år lanserats, efterfrågan på bostadsmarknaden kräver just den holistiska lösning som utredningen förordar, renoveringen av miljonprogrammet är högaktuellt liksom samhällsberedskap för direkta effekter av klimatförändringar. Vår livsmiljö måste vara ett svar på akuta såväl som långsiktiga behov.

I skrivande stund har Boverket slutrapporterat regeringsuppdraget Nyanländas boendesituation, där staten föreslås agera katalysator för ett bostadsbyggande som blir en hållbar lösning för grupper med de lägsta inkomsterna.
Många frågar sig kanske i en tid då inte ens ”livsmiljö” är en självklarhet hur vi ska kunna framhålla vikten av dess gestaltning. Det gamla tankefelet är att gestaltning är särskiljande utanverk och inte resultatet av förenad ansträngning och samlade kunskaper i riktning mot ett hållbart samhälle.
Livsmiljö är vårt mest grundläggande gemensamma behov. Gestaltning är därmed ett samlat uttryck för vår mest grund­läggande strävan att möta detta gemensamma behov.” o

Malin Zimm är forsknings- och utvecklingschef på White.

Berättat för Julia Svensson. 

Julia Svensson
Julia Svensson är Arkitekturs chefredaktör. Hon är också konstkritiker i Dagens Nyheter och har en bakgrund som nyhets- och kulturjournalist.

Annonser:

Annons:

Mer innehåll om ämnet