Hur förtätar man i villaområden utan att utarma den biologiska mångfalden? Den frågan har Kod Arkitekter vänt och vridit på i flera forskningsrapporter, senast i Resilienta villastäder. Annica Kvint har träffat Åsa Kallstenius för att diskutera villastadens framtid.

Vi lever i en tid med stora miljöhot och stor bostadsbrist. Hur tacklar vi bäst de utmaningarna? Ungefär så gick tankarna på Kod Arkitekter när man för fyra år sedan svarade på Boverkets utlysning om utvecklingsprojektet Innovativt byggande av bostäder för unga. Det hela resulterade i förstudien Låt fler hitta hem, där Kod kartlade förtätningsmöjligheter i fem kommuner, från Umeå i norr till Klippan i söder. Fortsättning följde sedan i flera andra forskningsrapporter. 2016 publicerades 500k – så kan civila aktörer skapa fler hem i villastaden och i slutet av februari i år publicerades Resilienta villastäder – hur kan villastadens gröna kvaliteter skyddas och främjas för att säkra klimatskydd och ekosystemtjänster?

Vad var det som från början lockade med den här typen av forskningsrapporter?
– Som arkitekter är vi förstås engagerade i bostadsfrågan. Men vi var skeptiska till de beställningar vi fick och frågade oss själva: ”Varför ritar vi bara flerbostadshus för en kapitalstark grupp?” Vi kände ett behov av att lyfta blicken och zooma ut, snarare än att fokusera på enskilda byggnader. Men framför allt ville vi göra något vi tror på själva.

Varför har ni i de senare rapporterna fokuserat på förtätning i just villaområden?
– De flesta stadsbyggnadssammanhang utgår från en urban, storskalig norm. Villastaden inkluderas sällan i diskussionerna och vi undrade varför – 70 procent av den mark som används för bostäder i Sverige upptas faktiskt av just småhus. Villaområden är också väldigt homogena och många av dem som bor i småhus upplever att de har överytor.
– I 500k fick vi fördjupa det arbete vi startat i Låt fler hitta hem.  Vi fann att många villaområden hade detaljplaner som inte uppdaterats sedan områdena planlades för kanske hundra år sedan och vi ville undersöka om det gick att öka handlingsutrymmet utifrån den tid och värld vi lever i i dag.

Regelverken var otidsenliga?
– Ja, milt sagt! Otidsenliga och inkonsekventa. I dag går det till exempel bra att bygga ett Attefallshus om 25 kvadrat på tomten. Men man får inte bo i ett 40 kvadratmeter stort garage. Trots vår tids miljöutmaningar finns det inte heller några som helst bestämmelser kring miljöaspekter.
– Vi konstaterade också att det svenska systemet är tydligt tillrättalagt för stora aktörer. Människor kan inte själva gå ihop och göra saker och det tycker vi känns väldigt otidsenligt. Varför skulle inte människor kunna erbjudas mark av privatpersoner i stället för av kommuner?

Vad står 500k för?
– Rent bokstavligen står 500k för 500 000 möjligheter. Om en procent av landets villaägare skulle bygga ytterligare en bostad årligen, skulle 500 000 nya hem kunna skapas på 25 år.
– Idémässigt hämtade vi i rapporten inspiration både från det tidiga 1900-talets trädgårdsstad och från egnahemsrörelsen. Vi ville skapa en sorts samtida version av egnahemsrörelsen, med den skillnaden att människor erbjuds mark av varandra i stället för av kommunen. En ”dela hem-rörelse”, om du så vill. Vi tänkte att det nya kan uppstå i det gamla, av tusentals aktörer som blir medskapare till sina livsmiljöer.

Hur då, rent konkret?
– Dels genom att befintliga hus delas upp i flera bostäder eller att befintliga gårdshus, till exempel garage, byggs om till bostäder. Dels genom att fler bostäder skapas genom tillbyggnader eller genom att nya bostadshus byggs på tomten. Mycket skulle vara vunnet om man tilläts planera tomterna bättre och kunde bygga nära tomtgränserna.

Så det handlade inte i första hand om fler byggnader på villatomterna?
– Nej. Vi ville framför allt effektivisera användningen av de hus som redan finns. Göra det möjligt för villaägaren att ta in en hyresgäst, inreda garaget eller kanske göra ett parhus av ett enfamiljshus. Att bygga nytt var ett alternativ som kom först i fjärde hand.
– En tätare trädgårdsstad kräver fingertoppskänsla i det lilla och tydlighet i det stora. Att få bygga intill tomtgränsen mot gatan eller att ha flera bostäder på samma fastighet är sådant som skulle kunna bidra  till en förtätning som inte nödvändigtvis slår ut estetiska kvaliteter. Men sådana och liknande regler måste förstås bottna i en vision om vart området som helhet är på väg.

Förutom att föreslå lagändringar och detaljplaner som bättre rimmar med vår tid, vill ni också väcka engagemang hos villaägarna själva?
– Ja, ska vi förtäta villastaden på ett hållbart sätt så är villaägarnas engagemang helt avgörande. Inte minst för att detaljplanerna i dag helt saknar bestämmelser som rör miljöaspekter. Det är till exempel fritt fram för en villaägare att asfaltera hela sin trädgård eller fälla vartenda träd på tomten, vilket inte alls rimmar med de miljöutmaningar vi står inför.
– Ta Stockholm som exempel. Här står villatomterna för ungefär en tredjedel av stadens totala grönområden och alltså för en ansenlig del av de ekosystemtjänster som naturen ger oss. En villaträdgård med mjuk mark, träd och växtlighet bidrar både till att dämpa buller,  förebygga värmeböljor, ta hand om regnvatten, ge en jämnare temperatur och en ökad biologisk mångfald. Något som många villaägare är omedvetna om.

Är det därför ni i Resilienta villastäder föreslår ett införande av miljödiplom för klimatanpassade villatomter?
– Ja, vi har utformat en checklista för att ge villaägare en uppfattning om hur klimatsäkrad deras villatomt är. Vi har också förslagit att kommunerna, till exempel genom att tillsätta en klimatanpassningsrådgivare, ska utfärda miljödiplom till villaägare som har en föredömlig tomt. Ett sådant skulle på lång sikt kunna hjälpa till att öka värdet på fastigheten.
– I grunden handlar vår idé om att förbättra kunskapen om hur beroende vår välfärd är av den biologiska mångfalden. Villatomterna producerar ekosystemtjänster som alla i staden kan ta del av, men om ingen ser de värdena så finns det en stor risk att de försvinner.

Vad har ni mött för gensvar hos kommunerna?
– På en högre nivå har vi ofta mött positivt gensvar. Men visst, enskilda tjänstemän kan tycka att det är jobbigt att få mer på sitt bord. Det tar tid att engagera sig i forskningsrapporter. Tid som inte är så  lönsam, på kort sikt.

Varför prioriterar ni ändå den här delen av er verksamhet?
– För att stå ut med oss själva! Vi vill vara konstruktiva och anta vår tids utmaningar