Vardagens rörelser – En arkitektur för stadens mellanrum

Vardagens rörelser – En arkitektur för stadens mellanrum

Ord. pris: 349 kr
Prenumerant: ? 279 kr

En bok om en arkitektur där formen följer människorna. Om vardagens magi och om stadens passagearbete. Staden sitter ihop på miljoner olika sätt, villkoren för dess vardagliga rörelser måste studeras, förstås, accepteras och sedan gestaltas som rum för människor. Stadens rörelser måste länkas samman för att staden ska bli begriplig. Det handlar om den stad som finns i mellanrummen mellan våra målpunkter. Ofta förbisedda platser som trots allt är helt avgörande för vilken plats vi tar i staden – och vilken plats den ger oss.

&Rundquist arkitekter har specialiserat sig på mellanrummets och rörelsens platser – trottoarerna, cykelbanorna, hållplatserna, perrongerna, gångtunnlarna, trapporna, stationerna, broarna, gatorna och trafikplatserna.

Här bjuder vi på bokens inledningstext, av Dan Hallemar:

PASSAGEARBETE

Det finns platser du bara passerar på väg någon annanstans. Det kan vara en vardag, det kanske är varje vardag, du är på väg till skolan eller arbetet. De här platserna tycks inte sällan bortglömda, som om ingen tar hand om dem, alla ska ju ändå någon annanstans. Dessa platsers dilemma är en sorts likgiltighet. Att de ofta tycks varken dåliga eller bra.

Det är lättare att argumentera för omsorg om en plats som är målet med resan. Men att betrakta stadens mellanrum på det sättet är att göra staden och dess medborgare en otjänst.

När vi ser upp mot stjärnhimlen försöker vi koppla samman de enskilda stjärnorna, forma figurer, skapa mening. Meningen skapas av de linjer vi drar mellan stjärnorna, ur mellanrummen mellan dem, i passagerna.

När Walter Benjamin skrev sitt stora verk Passagearbetet om Paris såg han den förflutna staden som en kollektiv dröm. Stadens byggda strukturer bar därför på både en metafysik – den kollektiva drömmen – och var samtidigt väldigt konkret materiella. Det ena – det upplevda – gick inte att skilja från det andra – det byggda.

Mellanrummets och rörelsens platser – trottoarerna, cykelbanorna, hållplatserna, perrongerna, gångtunnlarna, trapporna, stationerna, ­broarna, gatorna, trafikplatserna – bär på både de konkreta villkoren, på tekniken, funktionen, mått, vikt, fakta, mängd, antal och på den där metafysiken, det som vi väver våra liv kring, rörelserna från ett till ett annat.

Tidsgeografen Torsten Hägerstrand har skrivit att » i varje nu händer tre ting : något nyskapas, något förstörs, och något överlever «. Det han beskriver är hur staden hela tiden omformas och omformuleras av sina ­medborgare och det är i rörelsen genom staden som detta sker, i den ­geografi där människor rör sig.

Så mycket i en stad är rörelser som inte lämnar många synliga spår men ändå förändrar den. Vandringarna mot arbetsplatserna, handslagen, omfamningarna, förväntningarna, drömmarna som skulle uppfyllas, livsbanor i staden som löses upp och försvinner. Allt det som formar den gemensamma staden, de möjligheter, allas möjligheter, det hopp, allas hopp, det som håller ihop staden.

Det är denna stad som tar plats i mellanrummen mellan våra målpunkter. Den är helt avgörande för vilka vi kan vara – och vilka vi kan bli.

Som i kollektivtrafiken. Det intressanta med kollektivtrafik finns i själva ordet. Kollektiv, tillsammans, gemensam. Till lika delar skrämmande och lockande, dystopiskt och magiskt. När man får syn på medmänniskor på väg till stationer, på perronger, hållplatser kan det se dystert ut, en sorts pendlandets malström av ofria medborgare, fabriksvisslor som ljuder, blicken rakt fram. Eller så kan det skimra i ett ljussatt ögonblick av stillhet, eller det fina i alla parallella rörelser. En möjlighet att göra sig av med sig själv, för att citera Gunnar Ekelöf.

Staden sitter ihop på miljoner olika sätt, villkoren för stadens vardagliga rörelser måste studeras, förstås, accepteras och sedan gestaltas som rum för människor. De måste länkas samman för att staden ska bli begriplig. Det gäller alla stadens platser, alla dess mellanrum, hela den stad vi rör oss igenom.

Från det självklara torget i stadens mitt – men också hela vägen ut i periferins länkar. De är inte motsatser, de är stadens stjärnhimmel.

Målet när man ritar dessa miljöer behöver inte alltid vara att skapa en wow-känsla, ibland kan det vara det motsatta, bara forma något som stödjer rörelsen och varandet på platsen, men inte pockar på uppmärksamhet. Att verka genom att inte synas. Det är en sorts nyttoarkitektur, gestaltade strukturer befriade från likgiltigheten men fortfarande med en tydlig relation till arbetet de ska göra: Väntan på ett tåg, promenaden under en bro liksom brons länk mellan bostadsområdets olika delar eller över vattnet till andra sidan, trafikflödets 50 000 fordon som ska samsas med cykel­banans möte med andra cykelbanor.

Allt det där som är deras upphov, deras orsak, deras grundjobb. Att minnas varför de finns till och samtidigt inte glömma att de också är viktiga formade rum för människor.

I sin diktsamling Svart Neon (2003) skriver Johannes Anyuru : » eller varför inte slungas / komma gående / rätt upp ur gatan och fylla / en hel gångtunnel / med närvaro, sina hjärtslag ! «

De unga förstår mellanrummets och rörelsernas betydelse i en stad. De lägger en egen stad under sig genom dessa gräns- eller tröskelplatser, de uppehåller sig där på platser som de vuxna mest passerar. Många av de här platserna skapas på och kring kollektivtrafiken. På perrongen mellan hem och bort. På tunnelbanan, bussarna och spårvagnarna.

Joakim Thåström formulerar en sådan plats – tunnelbanestationen i Rågsved i södra Stockholm – i den självbiografiska sången Brev från 10:e våningen :

» Och hur många timmar har man väntat / där nere på stationen / På nån eller nåt som aldrig, aldrig kommer / Och det känns som om det var hundra år sen / eller om de va igår.«

Det arkitektoniska passagearbetet är gestaltningen och omsorgen av övergångarna och mellanrummen, rörelsernas rum i staden. Staden som en kollektiv dröm kan bara formas om det finns ett arbete med passagerna, annars blir staden en plats för solitärer, för stjärnor utan himmel.

Vikt: 1180 g
Dimensioner: 280 × 220 × 30 mm

Liknande produkter

Den urbana fronten

I boken Den urbana fronten – En dokumentation av makten över staden granskas omvandlingen av Kvillebäcken, en stadsdel på Hisingen i Göteborg….

199 kr

Visa

A MAP: Interiörer

Arkitektur förlag presenterar: A MAP – En serie kartor över Stockholms mest sevärda arkitektur. A MAP: Interiörer Visar var du…

139kr

Köp

A MAP: Klassiker

Arkitektur förlag presenterar: A MAP – En serie kartor över Stockholms mest sevärda arkitektur. A MAP: Klassiker En vägvisare till närmare…

139kr

Köp