Fler arkitekter måste bli aktivister
Arkitekter har direkt inblick i planerings- och byggapparaten. Det medför både ansvar för och förutsättningar att åstadkomma förändring, anser Lisa Deurell.
Det finns många sätt att verka i sin samtid. Ett av de mest verkningsfulla är att dra nytta av sin yrkeskunskap och våga ta steget utanför den givna yrkesrollen. Vi som är arkitekter har en privilegierad position genom vår direkta inblick i den stora planerings- och byggapparaten. Det ger oss kunskap som är värdefull för aktivistisk organisering och idéutveckling. I backspegeln kan jag konstatera att mitt engagemang i den bostadspolitiska rörelsen har hjälpt mig att bredda min arkitektpraktik. Jag är i dag anställd som arkitekt, men jag kallar mig också bopolaktivist (förkortning för bostadspolitisk aktivist) och debattör.
Av en slump hamnade jag i Kvinnors Byggforum något år efter examen. Det blev för mig en såväl yrkesmässig, som personlig och politisk vändpunkt. I Kvinnors Byggforum har jag funnit min flock av likasinnade. Vi är unga arkitekter, planerare och ingenjörer. Äntligen kunde vi prata ocensurerat om sådant som var tabu på våra arbetsplatser. Vi tyckte att det var viktigt att arbeta lustbaserat så vi har gjort allt vad som fallit oss in – vi har ordnat helgworkshops, seminarier och skrivit remissvar, vi formulerade en egen kampanj och åkte till Almedalen. Vi har lärt oss förstå det politiska ramverket och lärt känna andra grupper. Gradvis har jag förstått värdet av folkrörelser och civilsamhälle.
En av mina viktigaste upplevelser som aktiv har jag fått genom Bostadsvrålet. Bostadsvrålet är ett återkommande bostadspolitiskt forum med ett boendeperspektiv. Kvinnors Byggforum var med och initierade det första forumet på Tensta konsthall 2014 tillsammans med ett tjugotal grupper, alla med olika ingångar i bostadsfrågan. Framför allt var det viktigt att ge en röst åt alla de som saknar bostad eller har en utsatt position på bostadsmarknaden. Ur Bostadsvrålet växte en gemenskap och en bopolrörelse fram. Tillsammans driver vi fortsatt frågan om allas rätt till bostad.
Alla kan dra sitt strå till stacken och alla behövs. Det finns behov av aktivism och föreningsarbete, men vi behöver också ett engagemang från företag, myndigheter, forskning och politik som går utanför de formella uppdragen.
Min erfarenhet som arkitekt är att det saknas incitament som är starka nog för att driva igenom goda livsmiljöer och kvalitet i byggandet. Jag ser exempelvis hur duktiga arkitekter förlorar kontrollen över sina projekt på grund av en bakvänd byggprocess där bostäderna sålts redan innan de är ritade som bygghandling. De boende vet i realiteten inte vad de köper. Det är också vanligt förekommande att kommuner i brist på fungerande bostadspolitik överlåter planering till marknadskrafter, som ett sätt att klara bostadsförsörjningen, men till priset av frimärksplanering och överexploatering. Det finns mycket som skulle behöva bli bättre. Vi som är inne i byggsektorn sitter på insikter som utomstående inte har en chans att känna till. Det innebär ett ansvar. Vi är de som bäst kan peka på brister och komma med konstruktiva förslag till förändring.
För mig har det varit en stor befrielse att utveckla en egen arkitektpraktik bortom den givna konsultrollen. Det ger mig kraft i båda riktningar. Jag tror att min aktivism gör mig till en klokare ritande arkitekt, samtidigt som mina arkitektkunskaper hjälper mig att bedriva opinionsbildning och idéutveckling. I höst är förhoppningen att vi inom Jagvillhabostad.nu ska kunna presentera Goda Bostäder, en ny plattform för civilsamhälle och ideella aktörer att bidra till kooperativa hyresrätter. På så sätt verkar vi för allas rätt till bostad och till en strukturell förändring av byggbranschen.
Lisa Deurell är arkitekt SAR/MSA, bopolaktivist och debattör.