Staden – ett spel. Monopol är det spel som oftast förknippas med städer. Men sedan ett par dagar har google maps ändrat på det. Nu ska man spela pac-man på städers gator. Stadsarkitekter har setts förlora sig i spelet under de senaste dagarna. Snart kommer vi så klart at se space-syntax-entustiaster hävda att vissa gator är bättre trafikerade av det lilla gula monstret medan andra frekventeras mer av spöken. Så att städerna kan dra nytta av detta nya spelande. Och frågan vi ställer oss: Vilken typ av stadsplaner är bäst i sammanhanget? Trafikseparerade förorter, kvartersstäder eller rentav villamattor?

Pop-up-demokrati. Boken Attraktiva stråk och platser – en guide till städer med ambitionergavs ut av Fastighetsägarna i höstas. I den kan man lära sig hur man som stad ska göra sin stad just attraktiv med hjälp av stads- och platsbyggande. Boken är en partsinlaga i kampen om det offentliga rummet, skriven på ett mysigt språk som gör att allt till en början kan verka självklart gott. En sak man kan ägna sig åt för att pimpa staden är olika typer av event i stadsrummet. Ett av de intressantare kallar man pop-up-demokrati. Då låter staden en av dess politiker för några dagar stå i en glasbur på torget och möta medborgarna. Genom att slå ihop en trendig företeelse som pop-up, som ju kan fästas på butiker eller restauranger, med politik skapas något helt nytt. Ett ord för det som egentligen är politikens arbete, att träffa människor, men förpackat i reto­riken kring idén om den kreativa, attraktiva och ambitiösa staden. En – vad heter det – win-win.

Girighetens och livslögnens arkitektur. Peter Zumthor ritade det ikoniska hotellet i Vals, kansked et smakfullaste och mest lågmälda som ritats i världen. På deras hemsida kan man läsa att hotellet är ”Ett manifest. Ett budskap om autenticitet och extrem kvalitet. Ett förkastande av massturism”. Nu styr inte Zumthor Vals längre. 2012 förlorade hans konsortium upphandlingen mot fastighetsutvecklaren Remo Stoffel. För ett år sedan lanserade han, tillsammans med den lokale entreprenören Pius Truffer (Stoffel och Truffer låter det inte som en utmärkt skurk-duo) en internationell tävling om ett nytt hotell på platsen. Resultatet har nu visats, ett 381 meter högt lyxhotell ritat av Thom Mayne på Morphosis. Mayne vill gömma tornet i landskapet och förklarar att det han ritat är ”en minimalistisk handling som reflekterar platsen och erbjuder betraktaren ett speglat, brutet perspektiv av landskapet”, de 53 000 kvadratmetrarna ska försvinna med ljustrick, ”tornets reflekterande hud och slanka profil kamoufleras av landskapet, abstraherar och förskjuter dalen och himlen”. Om livslögnen har en arkitektur och den möter girigheten, ser det ut så här. Eller har vi här en ny arkitektoniskt sägning i antågande: Att dra en Vals.